Pervez Musharraf har på söndagen avlidit till följd av en lång tids sjukdom i Förenade arabemiraten, 79 år gammal. Pakistans ex-diktators eftermäle präglas av ett brutalt och korrupt styre, finansierat av västvärldens ”kriget mot terrorn”.
PAKISTAN | I hemlandet river den pakistanske ex-ledaren och fyrstjärnige generalen upp starka känslor bottnade i olika anledningar.
Efter att 1999 ha gripit makten i form av en statskupp dömdes han 2019 till döden för högförräderi, bland annat efter att ha upplöst landets konstitution 2007, rapporterar The Guardian. Straffet ogillades visserligen och spelade i praktiken ingen roll då Pervez Musharraf sedan flera år tillbaka levde i exil.
Hans död ”innebär slutet på en epok”, skriver den pakistanske journalisten Mazhar Abbas på Twitter.
”Kom lindrigt undan”
Pervez Musharrafs politiska bas och språngbräda till makten var militären – och det är också den som allra tydligast sörjer sin forne arméchef efter dödsbeskedet den 5 februari.
Tidningen Global har varit i kontakt med personer knutna till inhemska människorättsorganisationer som dock anser att Musharraf i och med sin död kommit lindrigt undan med tanke på all politisk och mänsklig skada som hans styre vållade Pakistan mellan 1999 och 2008.
Vad både anhängare och kritiker kan vara ense om är att Musharrafs makttillträde innebar ett inrikespolitiskt epokskifte.
Privatiseringar och militär upprustning
Militärregimen som grep makten 1999 förbjöd snart fackförbund och initierade ekonomiska så kallade strukturanpassningsprogram för att blidka Världshandelsorganisationen (WTO) och locka utländska investerare till ett land som fortfarande led svårt efter den asiatiska finanskrisen 1997.
Privatiseringsvågen sjösattes och utfördes även i stora stycken av militären, och innebar bland annat privatiseringar av landets järnvägar, statsägda industrier och 80 procent av Pakistans offentligt finansierade bankväsende.
Tillväxt och fattigdom
Utvecklingen åsågs med gillande ögon av en omvärld som i Pakistan fick tillgång till miljontals arbetsföra människor och en erfaren industrikultur som bryskt och effektivt, i investerares ögon, hade befriats från facklig klåfingrighet.
Den exportdominerade ekonomin sköt snart i höjden tack vare slopade export- och momsskatter och Musharrafs militärregim var även noga med att tala om minskad hunger.
Men regimens egna siffror om minskade fattigdomssiffror gick emellertid i otakt med de dokumenterade växande samhällsklyftor som draperade Pakistan under 2000-talets första decennium.
Geopolitisk spelplan ändrades efter 11 september
Den geopolitiska spelplanen ändrades dock bryskt för Pervez Musharraf, Pakistan och resten av regionen i och med terrorattentaten i USA den 11 september 2001.
Från den dagen tvingades Pakistan anta en tvehövdad hållning gentemot den afghanska talibanrörelsen och USA, vars president George W Bush såg Musharraf som ”sin bäste polare”.
Stödde talibanernas första styre
Talibanernas despotiska (första) styre mellan 1996 och 2002 stöddes endast av tre länder i världen, varav Pakistan var ett.
Men i och med att Pakistan nu blev värd åt USA:s och Natos krig-mot-terror-apparat – vilket gödde den pakistanska militärapparaten med miljardtals dollar – klipptes banden till talibanrörelsen som skingrades och föll i Kabul, men vars svans av flyende talibaner korsade gränsen in i Pakistan.
Där tilläts spillrorna omgruppera sig med Pervez Musharrafs regims goda minne.
Osäker relation med Indien
Relationen med grannen Indien blev också något av en osäker seglats över en avgrund krattad med kärnvapenbestyckade minor.
Pakistan och Indien var två kärnvapennationer som frekvent fann sig strandade i militära skärmytslingar. Men tack vare dialog och stora portioner tur höll Pervez Musharraf och dennes indiska motparter länderna bort från ärkefienderna på behörigt avstånd från fullskaligt krig.
Korruption och människorättsbrott
När Musharraf 2008 släppte ifrån sig makten över Pakistan var det efter ett årtionde som var kantat av korruptionsskandaler och människorättsövergrepp – och allmänhetens förtroende dränerat.
Musharraf beskylldes för såväl direkt som indirekt ansvaret för det brutala mordet på Pakistans ex-premiärminister Benazir Bhutto (1988–1990 och 1993–1996) inför valet 2008 och återhämtade sig aldrig politiskt.
Ändå försökte ex-ledaren återvända till makten 2014, men fastnade på vägen istället i den rättsliga process som slutligen landade i en dödsdom som aldrig verkställdes.
”Ingen splittrar åsikterna som Musharraf”
Få kan påstå att Pervez Musharraf har levt ett innehållslöst liv. I en minnestext för The Guardian gestaltar statsvetaren Farzana Shakih, knuten till Chatham House, Musharrafs politiska förmåga att likt en kameleont förmedla något som merparten kunde spegla sig i.
Men speglarna föll till golvet, en efter en. Musharrafs ”liberala anseende” tynade bort under ett diktatoriskt facit och med fängelser fyllda av oliktänkande. Hans motstånd mot talibanerna visade sig vara en chimär och spiken i kistan för en förlängd maktperiod blev mordet på Benazir Bhutto, dödad av fundamentalistiska grupper som organiserade sig i ett Pakistan där militären åtnjöt absolut makt.
Av alla pakistanska ledare sedan självständigheten har ingen splittrat åsikterna som Pervez Musharraf, såväl på hemmaplan som på den internationella arenan, summerar Farzana Shakih:
”För många kritiker var generalen typisk för landets långa linje av hänsynslösa militärdiktatorer som blidkade militanta islamister i ett försök att klippa ambitionerna hos sekulära partier som motsatte sig militärstyre.”
* * *
LÄS MER
Strejkframgång för pakistanska vävare
Många döda i attack mot moské i Pakistan
Malariautbrott i Pakistan – köper myggnät från Indien
