KONFLIKT | Den 14 maj går Turkiet till parlaments- och presidentval. Fyra kandidater ställer upp i presidentvalet, förutom Erdoğan och Kilicdaroglu, Muharrem Ince och Sinan Ogan som dock har betydligt sämre chanser än de förstnämnda. Kilicdaroglu och de sex partier som ingår i hans valallians vill dra tillbaka flera grundlagsändringar som Erdoğan har genomfört – för att åter stärka parlamentets makt gentemot presidentens. Dessutom har alliansen sagt sig vilja stärka rättssystemet liksom yttrande- och pressfriheten. Kilicdaroglu sade också nyligen till DW att han kommer att ta bort den paragraf som gör det brottsligt att förolämpa presidenten om han vinner.

– Kilicdaroglu är som en blandning av Dalai Lama och FN:s generalsekretare António Guterres. Han är en en perfekt blek politiker, han är påläst, känd för att leva ett vanligt liv och för att inte ha stulit något. Han är en enande kraft, hans chanser ser bra ut och han har alla de egenskaper som Erdoğan inte har, säger Kurdo Baksi.

Kemal Kilicdaroglu leder en brokig allians

Det är en bred och brokig allians av partier som står bakom Kemal Kilicdaroglu, som också är beroende av kurdiska röster för att ha en chans att vinna över Erdoğan som står inför sin största utmaning hittills med en inflation som enligt experter kan uppgå till 100 procent. De två jordbävningarna som krävde omkring 50 000 människors liv i februari i år har också skadat Erdoğans ställning, både på grund av hur regeringen hanterade räddningsarbetet och för allvarliga brister inom byggindustrin som gjorde att jordbävningarnas konsekvenser blev mer katastrofala än de hade behövt bli.

Detta genom fuskbyggen som Erdoğans regim i många fall har gett tillstånd till, i andra, sett genom genom fingrarna med. Det kommer han att få ”svårt att skylla på någon annan eller göra om till en framgångssaga”, skriver Kurdo Baksi i sin bok Endast den som är turk är lycklig: Erdoğan, kurderna och Sverige vars titel syftar på en nationalistisk hyllningsed till Turkiets grundare Kemal Atatürk. Eden blev obligatorisk för elever i skolan i samband med Turkiets tioårsjubileum 1933. Först 2013 togs den bort. När Erdoğan har tagit Turkiet i en allt mer auktoritär riktning är det alltså Kilicdaroglu – partiledare för Republikanska folkpartiet, CHP, Turkiets äldsta parti som bildades av Mustafa Kemal Atatürk 1919, några år innan Turkiet bildades som nation 1923 – som står för det största hoppet om att landet ska gå i en friare riktning.

–  Kilicdaroglu lyckas få ihop de konservativa, liberala och vänstern. Till och med släktingar till Grå vargarna har han i sin koalition och det är en konst, säger Kurdo Baksi som förklarar att Kilicdaroglu trots att inga kurdiska partier ingår i koalitionen samarbetar med kurderna. Den 18 april försvarade Kilicdaroglu kurdernas rättigheter efter att Erdoğan har trappat upp sina verbala attacker mot kurderna efter att det pro-kurdiska partiet HDP gav Kilicdaroglu sitt stöd i mars. ”Miljoner kurder behandlas för närvarande som terrorister” sade han i ett filmklipp på Twitter rapporterar AFP.

– Kilicdaroglu är en väldigt modig person, och bland oppositionens ledare är han den enda som är snäll mot hbtq-personer, kurder, armenier och romer. Så han har rätt kompass i livet tycker jag.

Kurdo Baksi anordnade invandrarstrejken 1992

Kurdo Baksi har under årens lopp utmärkt sig genom ett principiellt engagemang för demokrati och mänskliga rättigheter. Han kryssar mellan manifestationer till stöd för Ukraina, för Gui Minhais frigivning och för demokrati i Belarus. Hans tredje bok, Endast den som är turk är lycklig, väver samman historiska händelser med det dagsaktuella politiska läget. Trots sitt vanligtvis späckade schema har han inte svårt att hitta tid för intervju – ”klockan 15 kan du alltid prata med mig, ingen i Sverige vill träffa mig klockan 15” förklarar han över telefon.

Ett par dagar senare står tre mickar står uppställda på ett bord. Kurdo Baksis boksamtal på Kurdistans kvinnoförbund i Stockholm ska filmas, och åhörare tar plats i rummet i västra Stockholm där kvällssolen tittar in. Kurdo Baksi har varit ett välkänt ansikte i den svenska offentligheten åtminstone sedan tidigt 1990-tal. Under Lasermannens härjningar – när elva personer med invandrarbakgrund sköts av John Ausonius varav en dödades – anordnade Kurdo Baksi en strejk för invandrare under parollen ”Utan invandrare stannar Sverige” i protest mot det dödliga rasistiska våldet.

Tre svenska svek mot kurderna

Men han har kanske aldrig haft så mycket att göra som under det senaste året. Efter att den svenska regeringen formellt beslutade att ansöka om Natomedlemskap i maj förra året uppskattar han att tre fjärdedelar av hans tid har gått till intervjuer, med svenska liksom internationella medier. Det kan bli så många som åtta intervjuer per dag.

Kurdo Baksi flydde till Sverige med sin familj strax innan militärkuppen i Turkiet 1980. Han hamnade därmed i det land där den kurdiska prinsessan Saide föddes 91 år tidigare. Prinsessan Saide var den första kurden att födas i Sverige. Hennes mamma Emine var barnbarn till det moderna Egyptens grundare, Muhammed Ali Pasha. Hennes pappa var Mehmet Cherif Pasha, Osmanska rikets ambassadör i Sverige mellan 1898 och 1908. Cherif var hjärnan bakom Sèvres-fördraget som slöts efter första världskriget mellan Osmanska riket och Frankrike, Italien och Storbritannien bland annat. I fördraget lovades kurderna frihet och en egen stat – och förklarar Kurdo Baksi – Cherif var en av hans stora barndomshjältar.

De svenska och de kurdiska banden går långt tillbaka i tiden. Men under det senaste seklet har tre händelser inneburit stora påfrestningar på den relationen. Det handlar nu senast om Sveriges agerande i samband med Natoansökan. Erdoğans lista med krav på personer som ska utlämnas från Sverige till Turkiet svällde snabbt från inledningsvis omkring 30, till i dag 130. Kurdo Baksi förklarar att listan innehåller åtminstone en person som är död, och att flera personer inte bor i Sverige och saknar koppling till landet. Många kurder i Sverige hör av sig direkt till Kurdo Baksi:

– Jag har fått hundratals samtal, säger han och förklarar att många föredrar att fråga honom om de står på listan eller ej, trots att det går att hitta samma information på den turkiska motsvarigheten till Skatteverket. Många är förkrossade över utvecklingen sedan Natoansökan. Många är rädda.

– Kurder har börjat självcensurera sig i svensk tv och radio, de vågar inte framträda som förr eftersom de är rädda att bli stämplade, eller att släktingar i Turkiet ska råka ut för något. Så det fria ordet har redan begränsats i vårt land, oavsett vad vi tycker om det, säger Kurdo Baksi och tillägger:

– Många är besvikna för att Sverige inte längre står upp för kurdernas mänskliga rättigheter som Olof Palme och Anna Lindh gjorde.

”Kurdspåret” efter Palmemordet rev upp ett sår

Det är tiden efter mordet på Olof Palme 1986 som orsakade den andra stora kurdiska besvikelsen på Sverige. Spaningsledaren Hans Holmér riktade några månader efter mordet in sig på det så kallade ”kurdspåret” eller PKK-spåret som först året därpå avfördes från utredningen. Under tiden blev kurder i Sverige i allmänhet misstänkliggjorda. Kurdiska föreningar kunde nekas lokal, arbetsgivare vägrade anställa kurder och kurdiska barn kunde kallas ”Palmemördare”. Enligt Kurdo Baksi var detta kurdspår direkt hämtat från den turkiska staten. Han hänvisar till uppgifter i turkiska medier dagarna efter mordet som pekade ut PKK. Bland annat hävdade tidningen Tercüman, som Kurdo Baksi beskriver som en megafon för den turkiska underrättelsetjänsten MIT, att PKK skulle ha mördat Palme på grund av att den svenska regeringen hade nekat PKK-ledaren Abdullah Öcalan visum. Men, frågar han sig retoriskt i boken ”Varför skulle kurder mörda den internationellt respekterade svenske politiker som gav dem mest stöd?”

– Holmér blev kontaktad bara några timmar efter mordet och han köpte den turkiska statens version. Det var den andra stora besvikelsen, säger Kurdo Baksi.

Relationerna med Olof Palmes änka, Lisbeth Palme, fortsatte dock att vara goda. Detta och det faktum att Kurdo Baksi tilldelades Olof Palmepriset 1999 har haft en läkande effekt på det sår revs upp ett drygt årtionde tidigare.

– För kurderna är Lisbeth Palme en mamma, jag tror att hon var mer älskad av kurder än av svenskar, säger Kurdo Baksi och förklarar att skadan som har åsamkats av Natoansökan förvärras av vad han ser som dubbelmoral. Att statsminister Ulf Kristersson å ena sidan stod upp för yttrandefriheten när Rasmus Paludan brände en koran utanför Turkiets ambassad, å andra sidan kraftigt fördömde aktionen när en docka föreställande Erdoğan hängdes upp utanför stadshuset i Stockholm i januari i år.

– Inte ens kurdernas vänner har yttrandefrihet, men en koranbrännare ska ha det, brister han ut i sorlet på hotellobbyn i Stockholm.

Islamism styr Erdoğans politik i hög usträckning

Kurdo Baksi menar att Erdoğans starka reaktion på att högerextremisten Rasmus Paludan koranbränning i januari i år bör ses i ljuset av det stundande valet. För Erdoğan är i grunden islamist vilket i hög utsträckning styr hans politik. Detta tycker Kurdo Baksi inte uppmärksammas tillräckligt i svensk media. Kurdo Baksi menar att den islamisering som Turkiet har genomgått under Erdoğans tid vid makten är omfattande och allvarlig:

– Han har hjärntvättat folk i 20 år med att man ska vara sunnimuslim, med ett språkbruk som nästan är hatiskt mot folk som inte är muslimer. Han har gett myndigheten för islam och trosfrågor, Diyanet, samma budget som sju departement, och han har bildat en egen islamistisk armé, säger Kurdo Baksi och syftar på privatmilisen Sadat International Defense Consultancy som bildades av Adnan Tanriverdi för drygt tio år sedan.

Adnan Tanriverdi har länge har arbetat för att islam ska ta större plats i tidigare sekulära miljöer i Turkiet. När han var anställd i den reguljära turkiska armén krävde han bland annat att alla soldater skulle delta i kollektiva böner. I takt med att hans makt har vuxit har också hans retorik skärpts. Privatarmén Sadat ska ha bildats av före detta militärer, och har jobbat med att utbilda islamister i krigszoner och rekryterat turkiska islamister för Erdoğans räkning.

Tanriverdi utsågs senare till militär rådgivare åt Erdoğan. Milisen som har byggts upp har varit aktiv i 22 muslimska länder enligt den franska tankesmedjan, Centre Français de Recherche sur le Renseignement. Ett av dessa är Libyen där stridande från Sadat enligt franska radion RFI ingick i de turkiska trupper som för några år sedan kämpade på den tidigare libyska premiärministern Fayez Al-Sarrajs sida. De stred då för den FN-stödda regeringen i Tripoli, samtidigt som stridande från den ryska privatmilitära Wagnergruppen som står Kreml nära, kämpade på krigsherren Khalifa Haftars sida. Trots hans stora inflytande är det inte många som vet vem Adnan Tanriverdi är:

– Det jag skriver i min bok är ganska nytt även i Turkiet, jag har fått samtal från turkar som tackar mig för att jag berättar om det här, säger Kurdo Baksi.

Utträdet ur Istanbulkonventionen en valstrategi

Även utan valet i sikte skulle Erdoğan sannolikt ha krävt tuffa eftergifter av Sverige på grund av den ställning som kurder och kurdiskan har fått i Sverige tror Kurdo Baksi:

– Sveriges bidrag till det kurdiska språket har nästan varit räddningen av den kurdiska dialekten kurmanji vilket retar honom. Så Erdoğan skulle ändå ha markerat mot Sverige, men i och med att det är val har han ställt fler krav än han annars skulle ha gjort.

Kurdo Baksi tolkar också det uppmärksammade utträdet ur Istanbulkonventionen mot våld mot kvinnor för två år sedan som ett valstrategiskt drag.

– Han vill ha röster från konservativa och islamister och om han avskaffar Istanbulkonventionen då kommer konservativa turkar att rösta på honom. De började överge honom på grund av ekonomin, turkar som saknar pengar i fickan har sökt tröst i två saker, i nationalismen och i religionen. Och eftersom pengarna tog slut blev det ännu viktigare att ge dem något och det blev Istanbulkonventionen.

Det är lätt att glömma att det i början av 2000-talet fanns stora förhoppningar om att AK-partiet och Erdoğan skulle föra Turkiet i en mer demokratisk riktning, både vad gäller landets institutioner och kurdernas ställning i landet. När AK-partiet kom till makten 2002 var ett av målen att se till att Turkiet fick medlemskap i EU. För att möjliggöra det blev det nödvändigt med en annan politik gentemot kurderna.

Efter att ha suttit drygt två år på premiärministerposten reste Erdoğan till Diyarbakir, den största staden i de kurddominerade sydöstra delarna av landet. I ett tal där utlovade han större demokrati för kurderna, att de skulle få större frihet att tala kurdiska liksom utöva sin kultur. Dessutom erkände han som första turkiska ledare tidigare misstag från den turkiska regeringens sida, till oppositionens stora missnöje. Deniz Baykal som då ledde CHP ledde kören av kritiker. I dag har rollerna kastats om.
Ironiskt att CHP kan föra Turkiet i friare riktning

Senare, mellan 2013 och 2015 pågick fredsförhandlingar mellan Turkiet och PKK. Dessa avslutades hastigt 2015, enligt vissa bedömare på grund av att det prokurdiska partiet HDP fick 14 procent av rösterna i valet i juni samma år. ”Turkiska regeringar talar alltid väl om kurder månaderna före ett val men samma regeringar terrorstämplar dem igen så fort rösträkningen börjar.”, skriver Kurdo Baksi.

När Turkiets val närmar sig ser det jämnt ut i opinionsundersökningarna. Att det är partiet CHP som grundades av Atatürk som står för den bästa möjligheten för ett friare Turkiet i dagsläget kan verka ironiskt. I boken beskriver Kurdo Baksi Turkiet under CHP som ett enpartisystem och att det är just CHP som ”har skapat lögnerna som utgör de pelare den turkiska staten vilar på.” CHP är också partiet som ”inledde häxjakten på kurder och intellektuella”.

Partiet har varit de så kallade ”vita turkarnas” parti. Det sistnämnda är en benämning på ”bildade, sekulära och icke-fattiga turkar” och brukar benämnas som motsatsen till de ”svarta turkarna” som ofta är fattiga, religiöst konservativa som utgör basen bland Erdoğans supportrar. Ändå är det alltså hos CHP hoppet ligger för ett mindre auktoritärt Turkiet:

– CHP kommer att hjälpa till att stänga dörrarna till helvetet men inte öppna vägen till paradiset. När man stänger dörrarna till helvetet kan en ny generation växa upp, demokratiskt sinnade turkar som respekterar etnicitet, sexualitet, religion och så vidare, säger Kurdo Baksi.

Baksi varnar för våldsamheter efter valet

Om Erdoğan förlorar valet varnar Kurdo Baksi att den närmaste tiden efteråt kan bli våldsam, i boken och under boksamtalet på Kurdistans kvinnoförbund varnar han för att hårda interna strider kan bryta ut, och han säger att landet aldrig har stått så nära randen till inbördeskrig. Han tror att Erdoğan kan göra som Donald Trump i USA eller Jair Bolsonaro i Brasilien, det vill säga vägra acceptera valresultatet. Men om om Erdoğan faktiskt förlorar och om valresultatet respekteras så tror Kurdo Baksi att en rad förändringar kommer ganska snabbt.

– Om Kilicdaroglu kommer till makten kommer åtminstone alla yttrandefrihetsfångar och politiska fångar komma ut ur fängelset. Och den prokurdiska ledaren Selahattin Demirtas från HDP han kommer att komma ut. Den turkiska liran kommer att få tillbaka sin tyngd, liksom ekonomin eftersom internationella bolag kommer att våga investera där, ekonomin som är bankrutt nu kommer att gå uppåt, arbetslösheten kommer att minska och kurderna kommer förhoppningsvis kunna andas ut lite, kanske kan det kurdiska språket få lite bättre status. Jag vågar inte säga total frihet heller för det är ändå Ataturks parti, summerar han.

Tre män tornar upp sig i berättelsen om Turkiet, då och nu: Kemal Ataturk,  Recep Tayyip Erdoğan och Abdullah Öcalan. På frågan om vilket arv dessa män lämnar efter sig skrattar Kurdo Baksi till och svarar:

– En är död, en lever, en sitter i fängelse.

– Jag tror faktiskt att Ataturk håller på att förlora sin ställning, han kommer inte att vara lika viktig om 20 år, inte vara lika respekterad, och han kommer att ha färre statyer i Turkiet. Erdoğan kommer att vara en detalj i den turkiska historien, jag tror att folk kommer att mynta uttrycket: Han är lika mycket tjuv som Erdoğan. Öcalan tror jag kommer att vara respekterad av kurder och anses vara en viktig kurdledare om 20 år.

* * *
LÄS MER
Drabbade ifrågasätter Turkiets beredskap
Entreprenörer i Turkiet ska utredas för byggfusk
Atatürk – mannen som krökte Ulf Kristerssons rygg