När Sverigedemokraterna började växa sig stora för några år sedan förstärktes också motståndet mot partiet snabbt och det var förstås sunt. Mycket gick dock ut på att hata dess medlemmar och sympatisörer – vilket möjligen är begripligt men knappast konstruktivt – och att anklaga alla dem som röstade på partiet för att vara rasister, vilket inte var sant.
En hel del av de som valde Sverigedemokraterna gjorde detta för att de var missnöjda med det politiska etablissemanget, ungefär som med Donald Trump i USA, och ville visa det.
När jag påpekade att så var fallet och att den effektivaste kampen mot Sverigedemokraterna vore att minska anledningarna till och förutsättningarna för partiets existens, plus att jag hävdade att hat inte är någon framkomlig väg, blev somliga väldigt arga och påstod att jag var en nazistisk medlöpare.
Det här gjorde mig förstås både frustrerad och ledsen. Inte minst för att jag kämpat mot rasism och för möten och tolerans i hela mitt vuxenliv.
Utifrån den här erfarenheten började jag fundera över hur man effektivast påverkar och åstadkommer förändringar alldeles oavsett ämne. Hat har jag aldrig trott på som lösning och samma sak tror jag gäller när medvetet kämpande individer försöker avkräva ”absolutism” av de som inte är fullt så engagerade i kampen för miljö, natur och klimat för att ta en brinnande aktuellt exempel.
För en dryg månad sedan skrev Susanna Kirkegaard en ledare i Aftonbladet som upprörde många. ”Alla har rätt att flyga charter på sommaren” löd rubriken och det är klart att man blir irriterad när man ser något sådant i tider som dessa. Att flyga charter är förstås inte någon rättighet med samma självklarhet som att vi drastiskt måste minska allt flygande, bilåkande och konsumerande.
Men hur åstadkommer vi detta på bästa sätt? Jag tror inte att det är genom att gå ut och hävda att alla flygresor ska upphöra, även om man nu skulle tycka att det är ett rimligt mål. Alla som inte är direkt engagerade i frågan kommer bara att se hur affärsmännen fortsätter att flyga som besatta mellan Stockholm och Göteborg, hur makthavarna från alla världens hörn äntrar planet till möten i Bryssel och på andra håll eller hur de allra rikaste förflyttar sig med privata plan och helikoptrar.
Jag tror på det ”motbokssystem” som omnämns längre ner i Kirkegaards ledare – väldigt många som reagerade hann nog förresten inte längre än till ingressen – och som enligt henne understöds av Greenpeace.
Ge alla rätt till en flygresa, tur och retur, om året till vanligt pris och höj sedan kostnaden drastiskt för de påföljande. Kombinera sedan detta med förbud för flygresor under en viss längd (de allra flesta inrikes).
Naturligtvis måste detta åtföljas av satsningar på kollektivtrafik och då menar jag inte energislukande investeringar i höghastighetståg utan ett utbyggt och förbättrat järnvägsnät för folket liksom tunnelbanor, förbättrade möjligheter för cyklister och annat som minskar bilismen.
Vill vi åstadkomma de nödvändiga förändringar som behövs för att rädda mångfalden i naturen och hejda temperaturökningar måste det ske på ett sätt som majoriteten känner sig delaktig i.
Ja, det behövs en blandning av restriktioner, begränsningar och förbud. Att gå ut och kräva saker av gemene man som ”de rika” och makthavarna sedan inte följer fungerar helt enkelt inte och det bevisar väl med all önskvärd tydlighet det som sker nu på våra större flygplatser.
Inför istället omedelbart ett motbokssystem på flera områden som effektivt begränsar antalet flygresor för samtliga, låt de som inte har tillgång till kollektivtrafik på landsbygden få köpa en rimlig mängd bensin eller diesel till billigt pris och gör det väldigt dyrt – eller förbjud – korta flygresor som dem mellan Stockholm och Göteborg.
Låt däremot inte debatten och samtalen om hur vi ska lösa saker och ting övergå i det slags hat och fördömanden som präglade vaccindebatten, där det plötsligt var tillåtet att kalla den som tyckte annorlunda i princip vad som helst.
Vi behöver ett förändrat mänskligt beteende och det måste ske snabbt. Så låt oss därför noggrant tänka igenom vad som är effektivast och låta den egna förträffligheten komma i andra hand.
Öppna debatter och samtal där man ägnar minst lika mycket tid åt att lyssna och försöka förstå som åt sina egna argument.
Intolerans; var den än dyker upp.
