Nyheter

Juntan har råd att strunta i sanktionerna

Peter Dejong/AP/TTDemokratiaktivister trampar på en bild av Myanmars juntachef Min Aung Hlaing utanför Internationella domstolen i Haag i fredags.

För första gången på nästan 35 år har Myanmar avrättat fångar. På nytt hörs skarpa fördömanden av landets militärjunta – som återigen rycker på axlarna.
Omvärldens försiktiga sanktioner hotar inte juntan, säger en Myanmarkännare.

Efter måndagens nyhet om avrättningarna samlades förtvivlade anhöriga utanför det ökända gamla kolonialfängelset Insein i Rangoon för att försöka få mer information.

När vi sågs över Zoom i fredags log min son och såg frisk ut. Han bad mig skicka hans läsglasögon, ordbok och lite pengar, berättar Khin Win Tint, mor till demokratiaktivisten Zayar Thaw, en av de fyra som regimen tog livet av på måndagen, för BBC.

Därför trodde jag inte att de skulle döda honom. Jag kunde inte tro det.
Zayar Thaw väckte irritation hos militären redan i början av 2000-talet som hiphop-artist med politiskt laddade texter. Han kastades i fängelse, men lyckades senare ta en plats i parlamentet 2015 då en övergång mot civilt styre pågick. 41-åringen blev en nära allierad till Aung San Suu Kyi.
Demokratiseringsprocessen fick dock ett bryskt slut i och med militärkuppen i februari i fjol. I oktober fängslades Zayar Thaw på nytt och dömdes senare till döden. Bland de andra tre avrättade finns den 53-årige framträdande aktivisten Ko Jimmy, som började kämpa för demokrati redan under studentprotesterna 1988.

Första avrättningarna på årtionden

I måndagens lakoniska telegram i diktaturens statsmedier upprepades de svepande terroranklagelserna mot männen. Men ingen information gavs om hur eller när de berövats livet.

Tusentals människor har dödats och fängslats i militärens brutala försök att slå ner de massiva folkliga protesterna efter kuppen. Men det är första gången sedan 1988 som någon formellt avrättas i landet.
Det militära mördandet har pågått under årtionden. Men stoppet för de juridiska dödsstraffen har varit ett av få ljustecken, säger Martin Gemzell, mångårig Myanmarkännare och tidigare Asienchef vid Civil Rights Defenders, till TT.

Så det här är ytterligare ett stort steg i fel riktning och ett tecken på att militärerna inte har något som helst reformintresse.
Västmakter som USA och Frankrike har fördömt avrättningarna i starka ordalag. Men handling krävs, konstaterar FN:s särskilda rapportör för Myanmar, Tom Andrews, som frågar sig: ”Vad mer behöver juntan göra innan det internationella samfundet är villigt att agera med kraft?”
Även oppositionella Myanmars nationella enhetsregering (NUG) vädjar till omvärlden att ”straffa den blodtörstiga militärjuntan”.

Frysta tillgångar

En rad sanktioner har i olika omgångar införts mot Myanmar av bland andra USA, EU, Storbritannien och Kanada. Åtgärderna har riktats mot ledande generaler, misstänkta vapenhandlare och företag kopplade till militären. Tillgångar har frysts och exportförbud införts av produkter och tjänster som kan användas i militärens repression.
Regimens män har även belagts med inreseförbud.
Men Martin Gemzell anser att det sammantaget rör sig om alldeles för försiktiga straffåtgärder.

Lite elakt kan man säga att de inte betyder mycket mer än att militären inte kan åka på semester till Europa, säger han.
Visserligen finns sanktioner mot militärens ekonomiska intressen. Men de är så begränsade att de inte berör juntan på djupet.
Ett problem med ekonomiska sanktioner är att det är svårt att se till att de får full effekt på en komplicerad världsmarknad. Exempelvis har europeiska affärsintressen i myanmarisk gas – en avgörande intäkt för regimen – varit svåra att helt strypa, enligt Martin Gemzell. Samtidigt finns alltid risken att vapen och repressiv teknologi letar sig in genom mellanhänder.

Litet hopp

Men om intresset bland västvärldens regeringar varit tillräckligt stort hade hålen kunnat täppas till, tror Martin Gemzell, som tar de ambitiösa åtgärder som finns för att stoppa terrorfinansiering som exempel.
Om man bara vill så går det.
Just nu finns få ljuspunkter i militärdiktaturens mörker. Men på lång sikt lever hoppet om en demokratisk gryning.
Tecken finns på att spänningar mellan de olika etniska grupperna i landet minskat i den gemensamma kampen mot regimen. NUG har bidragit till samarbete över de oppositionella gränserna och en rad olika gerillor strider numer under samlingsnamnet PDF.
Det är fler som genomskådat hur militären söndrat och härskat genom att underblåsa främlingsfientlighet, säger Martin Gemzell.

Fakta: Myanmar

Myanmar (tidigare Burma) är centralt placerat i Asien, med Bangladesh och Indien i väster, Kina i norr, och Laos och Thailand i öster. Med en yta på drygt 675 000 kvadratkilometer är landet ungefär 50 procent större än Sverige. Befolkningen beräknas uppgå till närmare 54 miljoner.
Landet koloniserades på 1800-talet av Storbritannien. Under andra världskriget ockuperades landet av Japan, innan det blev självständigt 1948. Militären tog makten 1962 och styrde enväldigt fram till 2010, då en viss demokratisering inleddes.
Aung San Suu Kyi, som 1991 fick Nobels fredspris för sin demokratikamp, har haft en styrande roll i Myanmar under det senaste decenniet. Men hennes manöverutrymme har varit begränsat och militären har fortsatt haft stort inflytande. Under sin tid i regeringsställning har Suu Kyi kritiserats hårt för att inte stoppa militärens våldsamma agerande mot de muslimska rohingyerna.
Den 1 februari genomförde militären en kupp där Aung San Suu Kyi och flera andra civila ledare, främst från regeringspartiet NLD, greps. Kort därpå meddelade militären att den tagit över styret i Myanmar.
Källor: NE, UI/Landguiden, AFP

Vidare till Global >>
Erbjudande!
Prova Tidningen Global gratis t.o.m. 1 maj.
Till Global X
Erbjudande!
Prova Tidningen Global gratis t.o.m. 1 maj.
Erbjudande!
Prova Tidningen Global gratis t.o.m. 1 maj.
Erbjudande!
Prova Tidningen Global gratis t.o.m. 1 maj.