Filep Karma föddes i ockuperat land, han dog också i ett ockuperat land. Hans död väntas leda till kollektiva sorgyttringar bland västpapuaner som i Filep Karma såg en fadersfigur och ledstjärna i kampen för ett självständigt Västpapua. Frågan är hur Indonesien förhåller sig till Filep Karmas död, som officiellt var en tragisk drunkningsolycka – uppgifter som människorättsaktivister avfärdar och pekar på andra västpapuanska ledares dödsfall.
VÄSTPAPUA | Filep Karma är död. En av Västpapuas mest prominenta självständighetskämpar påträffades död den 1 november på stranden Base G, utanför den västpapuanska huvudstaden Jayapura. Officiell dödsorsak är drunkning och Filep Karmas livlösa kropp var skrudad i en dykarutrustning.
Filep Karma var en van dykare, men uppges enligt uppgifter i indonesiskspråkig press ha fastnat i strömkanaler och inte lyckats nå tillbaka till vattenytan. Hans buk var också påtagligt svullen.
Men drunkningsolyckan reser frågetecken bland erfarna västpapuanska självständighetsaktivister. Filep Karma levde under ständig övervakning och var förföljd av indonesisk polis och underrättelsetjänst – något som gör det svårt att kunna förolyckas utan att någon överser händelseförloppet.
Raki Ap är talesperson för Free West Papua Campaign och bosatt i Nederländerna sedan hans far, som var antropolog, avrättades av den indonesiska militären på 1980-talet:
– Filep Karmas död måste bli föremål för en oberoende utredning, om familjen så önskar, säger han till Tidningen Global.
Skakade gräsrötter
Filep Karmas död utgör icke desto mindre ett hårt slag mot den västpapuanska självständighetsrörelsen. Sophie Chao, antropolog och aktuell författare till I skuggan av palmerna, en bok om palmoljans förödande framfart i södra Västpapua, understryker Filep Karmas hängivna kamp för värdighet och lika rättigheter:
– Han var en otröttlig kämpe i sitt fördömande av den indonesiska rasismen och ockupationen, säger Sophie Chao till Tidningen Global.”
Han var fadersfiguren för västpapuaner och respekterad av många indoneser. Han var ödmjuk, älskvärd, modig och full av vishet. Gräsrötterna är skakade”, skriver Veronica Koman, indonesisk människorättsaktivist numera knuten till Amnesty International Australia efter att ha gått i exil på grund av sitt engagemang för Västpapuas självständighetssträvan, i en tweet.
”Vår far!”
Klart är att den västpapuanska självständighetsrörelsen har mist en erfaren och enande fadersgestalt – men huruvida sorgen tillåts anta kollektiv form återstår att se.
Ett videoklipp som har spridits i sociala medier visar en ensam man som ropar: ”Respektera oss! Det här är vår far!” I handen höll han den förbjudna västpapuanska flaggan – Morgonstjärnan – och inom kort omringades han av en fullt utrustad och beväpnad paramilitär polisstyrka. Mannen greps och riskerar nu åtal för landsförräderi, ett straff som kan ge livstids fängelse.
– Människor i Västpapua går samman för att hedra Filep Karma och vi tänker inte låta det här dödsfallet förlöpa utan att makthavare i Europa tvingas ta ställning till det, säger Raki Ap.
Född i ockuperat land
Filep Karma växte upp i ett ockuperat Västpapua och dog i ett lika ockuperad dito. Född 1959 i vad som då var Nederländska Nya Guinea och son till en högutbildad statstjänsteman som tjänstgjorde inom den politiska apparaten i det efterföljande indonesiskkontrollerade Västpapua gjorde att Filep Karma sedan barnsben lärde känna olika delar av Västpapua. Han fick tidigt lyssna till människors umbäranden under den indonesiska diktaturen, ledd av general Suharto mellan 1967 och 1998.
Men i slutet av 1990-talet föll Suhartos diktatur. Det öppnade ett fönster för självständighetsrörelser runtom i den indonesiska arkipelagen och Östtimor vann självständighet och Aceh erhölls långtgående politisk autonomi.
Detsamma blev också fallet för Västpapua – men bara på pappret. Verkligheten fortsatte att präglas av tortyr, landgrabbing och exploatering av regnskogar och naturresurser som guld och koppar.
Fängslad, tortyr, amnesti
Första gången Filep Karma dömdes till ett långvarigt fängelsestraff var i samma veva, efter att i juli 1998 ha deltagit en flaggresning av Morgonstjärnan. En ickevåldshandling som mynnade ut i en massaker som krävde minst 100 människoliv under omständigheter som har förblivit ouppklarade och föremål för kompakt politisk tystnad från centralregeringen i Jakarta.
Efter tio månader frigavs han efter ett lyckat överklagande och tack vare press från att bland andra Human Rights Watch som kritiserade Indonesien för politiskt motiverade fängelsedomar mot västpapuanska självständighetsaktivister.
Andra fängelsedomen gällde också en flaggresning, den här gången i december 2004 och på årsdagen av Västpapuas kortvariga självständighet från Nederländerna, strax före Indonesiens annektering av västra Nya Guinea i början av 1960-talet. Den här gången dömdes Filep Karma till ett tioårigt fängelsestraff.
Trots att han förvägrades sjukvård och blev utsatt för tortyr förblev Filep Karma en icke-våldsförespråkare i strävandet mot västpapuansk självständighet. 2015 erhöll han amnesti av Indonesiens nuvarande president Joko Widodo och ifrågasatte i sin bok Som om vi är halvmänniskor synen på vad demokrati verkligen är, då västpapuaner utsätts för ett slags ekonomisk och politisk apartheid med stöd från den indonesiska rättsstaten:
”Att behandla människor omänskligt för att kontrollera och rättfärdiga styggelser. Papuaner anklagas inte för att vara kommunister, utan separatister, vilket betyder förrädare, statens fiender, ett hot mot staten och måste utrotas.”
Mordet en höstkväll 2001
Enligt Filep Karma och en annan självständighetsledare, Theys Eluay, bottnade anklagelsen om separatism i en ihålig och rentav historielös avgrund. Västpapuaners självständighetskrav kan aldrig, menade de, kallas för separatism eftersom de aldrig frivilligt knöt några band till Indonesien.
Den 10 november 2001 närvarade Theys Eluay vid en middag anordnad av indonesiska militärer och politiker i Jayapura. Klockan tio på kvällen grep en avdelningschef för det ökända indonesiska specialarméförbandet Kopassus tag om en mikrofon och vände sig till Theys Eluay som tackade för sig:
”God natt, Papuas store ledare! Ha en säker hemresa!”
Men Theys Eluay kom aldrig hem. Män tillhörande just det ökända Kopassus hade följt efter hans fordon. Tre dagar senare påträffades Theys Eluay död, kvävd till döds. Ändå slog indonesiska myndigheter fast stroke som dödsorsak, något som senare motbevisades då fyra Kopassus-anställda dömdes för mord.
Fler märkliga dödsfall
Theys Eluay är ingalunda ensam om att ha blivit bragd om livet av indonesisk säkerhetspersonal. Filosofen och ”separatisten” Thomas Wainggai dog i ett fängelse i Jakarta 1996, dömd till ett tjugoårigt fängelsestraff för ”subversiv verksamhet”.
En förklaring som mycket väl kan ha varit sann och följden av förgiftad mat – dagarna före sin död hade Thomas Wainggai klagat på magsmärtor och han befarade att han blivit medvetet matförgiftad. Röster inifrån fängelset förde emellertid fram hjärtinfarkt som officiell dödsorsak.
Planterade omständigheter som omgärdat västpapuanska ledares dödsorsaker blir i slutändan effektiva moln som beslöjar större kontexter där Indonesien, i slutändan, bör ha lyckats bli av med misshagliga självständighetsförespråkare. Indonesiens negativa behandling av västpapuaner överlag och självständighetsaktivister i synnerhet har bäddat för utbredd skepsis bland människorättsaktivister – något som visar sig vara fallet även kring Filep Karmas död.
Varför dyka med militärer?
Officiella obduktionsutlåtanden och slutsatser tas i bästa fall med en stor dos salt av härdade västpapuaner som har åsett en rad självständighetsledare som har avlidit till följd av märkliga omständigheter. Filep Karmas död är inget undantag:
– Varför skulle Filep Karma frivilligt umgås med samma indonesiska militär som genom åren inte har gjort annat än motarbeta hans mål – ett självständigt Västpapua, säger en människorättsaktivist som Tidningen Global har talat med, men som av säkerhetsskäl vill vara anonym.
Därutöver har Tidningen Global kommit över vittnesmål som beskriver polispåtryckningar när det gäller anhörigas uttalanden till myndigheter. Filep Karmas kropp ska även vid flera tillfällen ha stoppats under transporten från sjukhuset Bhayangkara till självständighetsaktivistens bostad i Waena, utanför Jayapura.
Morgonstjärnan i Jayapura
I sak ändras ingenting, Västpapuas motsvarighet till den sydafrikanske frihetskämpen och sedermera historiske presidenten Nelson Mandela och enande kraft mellan väpnad kamp och ickevåldsmotstånd är borta och många känner historiens iskalla vind dra in över den ockuperade västra hälften av Nya Guinea:
– Allt påminner om Theys Eluays död 2001, säger den människorättsaktivist som Tidningen Global har talat med. Då dröjde det flera år innan sanningen äntligen kom fram. Vi får hoppas att det inte dröjer lika länge i fallet med Filep Karma.
Under Filep Karmas sista färd genom Jayapura vajade Västpapuas förbjudna flagga, fäst vid det fordon som transporterade självständighetsaktivistens kropp genom gator överhopade av sörjande medmänniskor.
* * *
LÄS ÄVEN:
Tortyr, dödsfall och upptrappat våld i Västpapua
Våldet i Västpapua ökar i skuggan av Ukrainakrisen
Indonesien förbereder uppstyckning av Västpapua
