Vad är det fria ordet? Och när är det rätt att ”tysta” någon?
De flesta av oss tycker att även människor vi inte håller med ska få prata fritt, men var vi sedan drar gränsen varierar förstås. 

Förtal ska vara förbjudet, tycker de flesta. Men om det man säger är sant? I Sverige får man exempelvis inte berätta att någon är dömd för brott även om det stämmer, såvida det inte redan är känt. Det fick Ebba Busch lära sig. I andra länder är det bara förtal om man ljuger.

Och hets mot folkgrupp? I Sverige och många andra länder får du inte uttala dig negativt om en folkgrupp, men i USA går gränsen först vid hot, vilket gör det svårt att komma åt hån mot exempelvis hbtq-personer. Vi vet ännu inte varför en gaybar i Colorado utsattes för masskjutning häromdagen, men hatet mot framför allt transpersoner har varit fokus i många politikers kulturkrig.

Elon Musk presenterade sitt köp av Twitter som en sorts god gärning för att främja yttrandefriheten, eftersom konservativa röster tystades där. Stämde det? Mja. Det handlar snarare om att konspirationsteorier och rasism oftare återfinns på den sidan och mindre om att deras åsikter filtreras.

Men han började med att stänga av Kathy Griffin, för att hon låtsades vara Musk och retade upp honom. ”Parodikonton stängs av!”, domderade han, och det hade ju varit rimligt om han inte hade nöjt sig med att stänga bara ett, hennes, för att det störde honom, utan tagit tag i alla som parodierade. Sedan backade han och lät henne komma tillbaka. Därefter tog han itu med Donald Trump. Nu skulle det röstas om huruvida hans konto skulle återskapas. Men är det att främja det fria ordet? Antingen har Trump brutit mot någon sorts regelverk eller också inte, liksom. Det är lite som om man skulle använda en opinionsundersökning på nätet för att döma i en domstol.

Men det kanske mest talande är Alex Jones. Ni minns, han som påstod att skolskjutningen vid Sandy Hook aldrig hade ägt rum och som nu har tvingats betala miljarder till anhöriga. Just han får inte komma tillbaka, eftersom Musks förstfödde dog i plötslig spädbarnsdöd och han har inget till övers för den som använder barns död för sin vinnings skull. Och det är enormt lätt att sympatisera med den inställningen, förstås, men i praktiken har nu Twitter blivit en plats där en envåldshärskare fattar beslut utifrån sina personliga erfarenheter. 

Avgörande borde inte vara att Jones tjänade pengar på döda barn eller att Trump twittrade sexistiska och allmänt barnsliga påhopp till höger och vänster, utan att de båda spred konspirationsteorier och hittepå. 
Ska sociala medier censurera sådant som inte stämmer?

Vi minns ju valet 2016 och den ryska desinformation som spreds då. Men problemet är var gränsen ska dras. Det har varit några enstaka fall, förstås, där ”konspirationsteoretikerna” har haft om inte rätt så i alla fall inte helt fel, och när de har stoppats från publicering eller delning har det med viss rätt kallats censur. 

Först var det Hunter Bidens laptop, och sedan var det huruvida covid kom från labbet i Wuhan eller marknaden. Nu verkar det ha varit marknaden, men det var ändå lite brutalt att blocka alla som ville spekulera i labbets skuld. 

Jag tror att Trumps evinnerliga ljugande har trubbat av många. Det har blivit ok att påstå sådant som inte är sant, och allt fler politiker och medieprofiler gör det utan att blinka.

Om vi vill komma åt dem som trillat djupt ner i Qanon-träsket måste vi läsa på och armera oss med massor av fakta. Men att fortsatt kräva att de som representerar oss och som vi vänder oss till för att bli informerade talar sanning och att sociala medier fortsätter faktagranska även om det ibland blir fel borde göra så att inte fler hamnar där.

För att en demokrati ska vara välfungerande behövs så mycket mer än fria val. En fri debatt i samhället, starka civilsamhällesorganisationer som kan bygga rörelser och samla människor att engagera sig, granska politikerna och jobba för sina frågor.

Folkbildning behövs för att människor ska kunna utvecklas och bildas och för att kunna ta tillvara på sina rättigheter som medborgare.

Fria medier behövs för att granska makthavare, beskriva nyheter ur en mångfald av perspektiv och avslöja orättvisor. I länder där den demokratiska utvecklingen går åt fel håll och där demokratin håller på att nedmonteras börjar det just med att begränsa civilsamhället och skära ner på bidragen. Även journalistiken begränsas och journalister trakasseras och förföljs.

I den förra regeringens handlingsplan för en stark demokrati beskrivs hur Sveriges demokrati står inför stora utmaningar. I handlingsplanen lyfts främst tre utmaningar som hotar den svenska demokratin särskilt fram: Ett demokratiskt utanförskap, ett hotat demokratiskt samtal och antidemokratiska aktörer som utmanar.

Regeringen beskriver hur viktigt det är för demokratin med bildning: ”Personer med en hög utbildningsnivå skaffar sig kunskap, verktyg och kontakter som gör det lättare att engagera sig i samhällsfrågor. Personer som växt upp i en familj där det setts som naturligt att engagera sig tenderar att själva engagera sig.”

De beskriver också utmaningarna för journalistiken och det demokratiska samtalet: ”En fungerande demokrati förutsätter att det finns en mångfald av starka och oberoende medier i hela landet som förmedlar samhällsinformation, nyheter och granskande journalistik av god kvalitet. Medierna är betydelsefulla för människors möjligheter att debattera samhällsfrågor och delta i samhällets demokratiska processer. Medierna bidrar också genom sin granskande roll till att skydda samhället mot maktmissbruk och korruption. När makten granskas kan människor ställa makthavare till svars och utkräva ansvar. Därför är det allvarligt att medier med kvalitativ journalistik idag har svårt att finansiera sin verksamhet och bedriva verksamhet i hela landet. Den svenska mediesektorn är idag under stark ekonomisk press.”

Nu, bara några år senare, går den nuvarande SD-styrda regeringen snabbt fram med reformer för att trasa sönder dessa viktiga grundpelare för demokratin. Folkbildningen behöver göra stora neddragningar på grund av regeringens budget. Regeringen skär ner hela en tredjedel av alla resurser till folkbildningen vilket gör att studieförbund och folkhögskolor behöver dra ner, avskeda människor och göra mycket färre aktiviteter.

För en vecka sedan röstade riksdagen igenom det nya mediestödet. Förslaget utreddes från början av S-MP-regeringen, men resultatet är något som både S, V och MP är kritiska mot. Det kommer leda till mindre resurser, mindre medial mångfald och större osäkerhet för nyhetstidningar. Många mindre tidningar med särskilda profiler, som också är särskilt viktiga för att olika perspektiv och frågor ska lyftas, kommer att ha svårt att överleva.

Ännu vet vi inte hur mycket sämre det nya mediestödet kommer att bli, eftersom regeringens senfärdighet gjort att varken förordning eller föreskrifter är klara trots att reformen träder i kraft till årsskiftet, men vi kan redan nu konstatera att det kommer bli sämre.

Tidöpartierna gör medvetna reformer som kommer att utarma civilsamhällesorganisationer, som slår mot folkbildningen, och som gör det demokratiska samtalet fattigare med sämre förutsättningar för nyhetsjournalistiken. Detta är allvarliga steg som riskerar att förvärra de utmaningar för demokratin som Sverige redan står inför.

”Vi lovar trohet och lojalitet, kung Salman” uttrycker skolan Nün Academy på deras officiella sociala mediekonto. Svenska aktiebolagsdrivna Kunskapsskolan är drivande i Nün Academy, som finns i diktaturregimen Saudiarabien. Mänskliga rättigheter i Saudiarabien är bland de absolut sämsta i hela världen då dödsstraff och avrättningar är väldigt vanligt.

Även yttrandefriheten är ytterst begränsad. Framförallt kritik mot den saudiska kungafamiljen, regeringen och islam innebär hårda straff. Dessutom visar granskningar att Nün Academy bedriver aktiv könssegregering då pojkar och flickor separeras från fem års ålder. Sammantaget rimmar det väldigt illa med feministisk utrikespolitik, Sverige som land och den värderingsgrund de flesta svenskar följer.

Högerregeringen har under Nato-processen legitimerat despoten i autokratin Turkiet, kallat israeliska apartheidregimens folkmord i Gaza för ”proportionerligt” och blundar nu för den saudiska diktaturregimens brutala förtryck av den egna befolkningen. Förutom att lova trohet till diktaturregimer har den auktoritära högern lovat lojalitet till oligarkerna i skolan, skoligarkerna.

Det blir uppenbart när varken Jimmie Åkesson eller Ulf Kristersson tar avstånd från Kunskapsskolans involvering i diktaturhyllande Nün Academy. Det är inte märkligt eftersom skoligarkerna köpte vågmästarpartiet SD för att blockera alla vinstkritiska skolförslag i riksdagen. Kristersson är nära vän med skoligarken Peje Emilsson, Kunskapsskolans grundare och ägare.

Bara i Chile och Sverige har det nyliberala skolexperimentet gått så långt att tillåta fria vinstuttag inom skattefinansierad skolverksamhet. På 1970-talet blev Chiles progressive president Salvador Allende brutalt avsatt genom en militärkupp och ”auktoritär nyliberalism” infördes. Militärdiktaturen mördade tusentals oliktänkande och möjliggjorde nyliberala skolexperiment, kombinerat med tvångsprivatiseringar av statliga företag, avregleringar, massiva skattesänkningar och lönesänkningar.

Den amerikanske ekonomen och nyliberalen Milton Friedman var hjärnan bakom projektet han kallade ”Miracle of Chile”. Friedman var professor på universitetet i Chicago och hade en vänskaplig relation med Chiles diktator Augusto Pinochet. Diktatorn anställde Friedmans ekonomstudenter ”Chicago Boys” som bidrog till Chiles nyliberala skolexperiment, tvångsprivatiseringar av statliga företag, avregleringar, massiva skattesänkningar och lönesänkningar.

Skolmodellen bidrog till brutal utslagning och segregation, ”social apartheid”. Auktoritära krafter krokade arm med oligarkerna för att förtrycka majoriteten av folket. Skolexperimentet och auktoritär nyliberalism har fasats ut i Chile, men finns fortfarande kvar i Sverige.
Ska högerpolitiker och lärare i Kunskapsskolan blunda för avrättningar och förtryck i Saudiarabien bara för att skoligarkerna är giriga?

Riskerar vi att bana väg för en ny generation auktoritära nyliberaler som lovar lojalitet till diktaturregimer och skoligarker?

Överensstämmer det verkligen med svenska värderingar?

Kunskapsskolan symboliserar ”Debacle of Sweden”. Genom exploatering av skolbarn och investeringar i den brutala saudiska diktaturregimen har Kunskapsskolan blivit värderad till över en miljard kronor, med en vinst på 400 miljoner kronor senaste åren.

Folkmajoriteten vill inte ha marknadsskolan och skoldebatten borde handla om att fasa ut auktoritär nyliberalism, förbjuda aktiebolagsdrivna friskolor och skolvinster.