I helgen frågade Elon Musk Twitters användare om han skulle avgå som vd. En tydlig majoritet svarade ja, varpå han till slut gick ut och konstaterade att bara betalande medlemmar ska få rösta i policyfrågor i framtiden. För att därefter konstatera att han avgår som vd så fort han hittat någon ”dum nog att ta jobbet”.

Det hela är så klart väldigt underhållande för oss som kan stå vid sidan av, men det är också djupt problematiskt. Inte för att Twitter är en så viktig del av våra liv, det är det sannerligen inte för de flesta av oss. Men för att det är en del av den nya infrastrukturen som tillåts hanteras nyckfullt av en av nutidens påvar. Hela härvan med Elon Musk och Twitter sätter fingret mitt på kärnan av flera stora samhällsproblem vi står inför de närmsta åren.

När vi formar våra liv just nu så är Twitter, Instagram, Tiktok, Facebook och några till de vägar många av oss använder för att få tag på nyheter, kommunicera med våra vänner, kommunicera med våra makthavare. Det är själva plattformen för det demokratiska mötet. Sociala medier har på ett decennium blivit helt integrerade som en essentiell del av samhället. Det är helt enkelt att betrakta dem som samhällsbärande infrastruktur.

Men de ägs inte, och de förvaltas inte, av det allmänna. De hanteras av enskilda ägare. För två år sedan var det andra ägare, och då var det Trump som är avstängd, nu ser vi journalister som får sina konton spärrade för att de berättar om att en person blev avstängd efter att ha twittrat ut var Elon Musk befann sig.

Det här är ett samhällsproblem, som är enormt komplicerat att lösa. För våra normala verktyg räcker inte till. När över hälften av svenskarna använder Facebook varje dag är det så stort att en avstängning påverkar ditt liv på ett betydligt mer ingripande sätt än om du blir utslängd från en klubb. Vi behöver nog börja pröva frågan om vilka regler vi har, kan ha och behöver ha för hur man får hantera sociala medier som är av en viss storlek.

Men vi kan inte ta den här diskussionen utan att samtidigt diskutera påvarna. De pompösa, excentriska, som kan ledsna på sitt sidoprojekt med en av världens mest älskade bilar och istället spontanköpa en av världens största medieplattformar. Med rikedomar på över 150 miljarder dollar finns det ingen hejd på vad man kan göra i samhället. Sveriges samlade BNP ligger på ungefär 4 gånger Elon Musks rikedomar, och Elon Musk anses inte ens vara rikast längre.

Om bussföretagens beräkning från 2017 om att driftkostnaden för Sveriges kollektivtrafik uppgår till 35 miljarder kronor om året fortfarande är någorlunda aktuell så får vi lite perspektiv. Elon Musk skulle alltså ha råd att driva vår kollektivtrafik i cirka 50 år. Tror sjutton att det han gör påverkar vår infrastruktur, i grunden.

På något grundläggande vis är pengar vårt sätt att förmedla för varandra hur stor del av samhällets samlade produktion vi anses ha rätt till. Frågan är om våra samhällen verkligen står för att någon har rätt till en fjärdedel av vår samlade produktion. Och vad vi gör av insikten att det rimligen inte stämmer. 

Hur vi än vänder på det kommer de närmsta 10 åren ställa de här frågorna på sin spets, för om vi fortsätter på vår nuvarande bana så kvalificerar vi oss för vilken framtidsdystopi som helst. Vi närmar oss jul, och jag gör något så ovanligt som att skriva en ledare utan ett förslag på lösning, bara en uppmaning: debatten om det samhälle vi vill ha behöver komma igång. När ni funnit vägar framåt, skriv på Facebook, Instagram, debattera. Och framför allt, skicka in era tankar till vår debattsida. För det här kan vi inte bara vänta ut.

LEDARE | Förra helgen hade Sverigedemokraterna sina landsdagar. Jimmie Åkesson höll under lördagen ett minst sagt obehagligt tal. Han skräder verkligen inte orden. Det är tydligt att han känner sig självsäker när han säger att moskéer ska rivas, medborgarskap återkallas, föreningsfriheten ska begränsas – och att ”Socialdemokraterna är […] en aktiv del av den islamistiska rörelsen i Sverige”. Talet är ett stort steg mot ökad polarisering och ett stort steg från demokratiska värderingar. 

Det Åkesson och hans vänner bedriver är en förskjutningspolitik. Med stor sannolikhet är det inte rivna moskéer som är det yttersta målet – åtminstone inte just nu. Vad man istället vill uppnå är en fortsättning på den gradvisa förskjutning mot ett allt mer människofientligt samhälle som pågått under de år Sverigedemokraternas makt växt. Genom att säga något som låter extremt i dag får de det som är hälften så extremt att låta normalt. I morgon är extremen vardag. Det faktum att Kristersson och de övriga partiledarna i regeringen väljer att blunda för det leder till att Sverigedemokraternas vision om ett homogent, strömlinjeformat och auktoritärt samhälle får allt större förankring i verkligheten.

Jakten på makten i den svenska politiken blir alltmer absurd. Vi har en grundlagsskyddad religionsfrihet i Sverige. Att Åkesson nu kan stå och ifrågasätta den utan skarpa reaktioner från regeringspartierna säger något om hur långt hans och hans ”Sverigevänner” kommit i sitt förskjutningsprojekt. Mänskliga rättigheter ifrågasätts utan omskrivningar, allt i trygghetens och säkerhetens namn. Men det är inte den så kallade ”Sverigefientliga” politiken som orsakat dagens samhälleliga läge – det är den människofientliga. Just den som Åkesson och kompani själva står för. 

Regeringens kognitiva dissonans, alltså det tillstånd i hjärnan som uppstår när man har flera sinsemellan motstridiga idéer samtidigt, är farlig, eftersom den möjliggör ”Sverigevännernas” normalisering av rasistiska och antidemokratiska värderingar. Det är naturligtvis bra att Kristersson och övriga partiledare i regeringen sagt ifrån mot Åkessons tal – för det har de gjort. Men när de samtidigt samarbetar med ett parti som alltmer öppet står för antidemokratiska och människofientliga ideal blir deras kritik värd noll och intet. Hur ska de ha det? Ska vi skydda grundlagsskyddade fri- och rättigheter eller inte? Det går inte att både skydda dem och montera ner dem samtidigt.

Om regeringspartierna menar allvar i sin kritik mot Åkesson och att de vill skydda religionsfriheten och mänskliga rättigheter bör de bryta Tidöavtalet omedelbart. Om det inte var uppenbart för dem tidigare vilket parti de hade att göra med så är det verkligen det nu. Makt till varje pris leder det svenska samhället i en farlig riktning, där grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter på allvar riskerar att försvinna.

LEDARE | Jag kan inte motstå frestelsen att ännu en gång använda mig av fotot på skylten i skogen därhemma och att på nytt utse de som styr vårt land till en ”dumskallarnas sammansvärjning”, ett uttryck som jag hämtat från John Kennedy Tooles roman som aldrig avslutades.

Anledningen? Den militära upprustningen och det nya avtalet med USA som, bland annat, innebär att vi frånsäger oss rätten till att agera när en av stormakterna etablerar sig i vårt land.

Försvarsminister Pål Jonsson säger så mycket dumt i intervjun (DN 6/12) där han berättar om det nya försvarsavtalet med USA, som bland annat ger USA både ökad närvaro och ökade rättigheter i Sverige, att det är svårt att välja vilket citat jag ska inleda med:

”I grunden handlar det om att det är lättare för USA att verka på svenskt territorium om soldaterna lyder under amerikansk jurisdiktion. Det gör det tekniskt enklare och juridiskt enklare.”

Följdfrågan borde naturligtvis vara vad USA vill göra i vårt land som förhindras av våra lagar och som måste underlättas.

”Då kommer man att märka en viss ökad militär närvaro på vissa av de här 17 platserna. Vi har redan i dag en amerikansk närvaro genom olika typer av övningar. Men dels kommer övningarna att öka, dels kommer man att se mer av amerikanska soldater och amerikansk närvaro på vissa av de här orterna.”

Min undran är hur närvaron av soldater och säkerhetsfolk från USA kan minska risken för krig i ett land som levt i fred i 200 år. Dessutom innebär det här förstås ett rejält naggande i kanten av den svenska självständigheten. För inte tror väl någon på allvar att nordamerikanska trupper kommer att rätta in sig i ledet och lyda en major från något regemente i Sverige om Ryssland hotar deras installationer…

Norge har redan tecknat ett liknande avtal med USA där det står att man inte går med på någon förhandslagring av kärnvapen. Något sådant finns inte i det dokument som Sverige nu undertecknat i Pentagon.

Nej, i allt är numera Sverige USA:s lydige undersåte och det alldeles oavsett om det handlar om våldet i Gaza, klimatpolitik i Dubai eller den accelererande militära upprustningen i norra Europa.

Jag tycker det känns som ett hån mot mig som tänkande människa, mot Sverige som land och mot mänskligheten, när jag läser om hur den moderate försvarsministern orerar om ökad säkerhet och avskräckning som vore vår enda jord spelplanen för något av alla de våldsbejakande dataspel som dagens unga växer upp med och inte en planet som hotas av förstörd natur och klimatförändringar.

Och som det inte vore nog med dumheter vurmar denne säkerhetsrisk till politiker för en ökad användning av bestyckade drönare i försvaret av Sverige och i den svenska krigföringen på andra håll. Naturligtvis ska dessa drönare också hanteras av AI på ett ännu icke definierat sätt.

Givetvis är det, som vanligt, den svenska vapenindustrin som jublar högst när vi fortsätter med det militära vansinnet. Saab Group har köpt ett AI-företag som bland annat studerar den senaste drönarutvecklingen – autonoma drönarsvärmar.

Sug på de orden en stund och fundera på vad det innebär; ”autonoma drönarsvärmar”. Jag kommer att tänka på okontrollerat dödande utan mänskligt ansvar.

I tider när all energi borde läggas på global rättvisa, fred och en natur med biologisk mångfald väljer alltså vår regering, med stöd av stora delar av oppositionen utgår jag från, att hoppa upp i knät på av en av stormakterna, bidra till ökad polarisering i världen, accelerera den militära upprustningen och strunta i smältande isar, hotade djurarter och skövlade skogar.

Är det verkligen det här vi vill? Och om det nu skulle vara så att vi inte önskar det här; varför låter vi det då ske?

***

Stefan Strömberg, författare och nu aktuell med boken ”Mellan oss skapas världen – känslor och tankar om vår enda jord” som han skrivit tillsammans med Nette Wermeld Enström