I helgen frågade Elon Musk Twitters användare om han skulle avgå som vd. En tydlig majoritet svarade ja, varpå han till slut gick ut och konstaterade att bara betalande medlemmar ska få rösta i policyfrågor i framtiden. För att därefter konstatera att han avgår som vd så fort han hittat någon ”dum nog att ta jobbet”.
Det hela är så klart väldigt underhållande för oss som kan stå vid sidan av, men det är också djupt problematiskt. Inte för att Twitter är en så viktig del av våra liv, det är det sannerligen inte för de flesta av oss. Men för att det är en del av den nya infrastrukturen som tillåts hanteras nyckfullt av en av nutidens påvar. Hela härvan med Elon Musk och Twitter sätter fingret mitt på kärnan av flera stora samhällsproblem vi står inför de närmsta åren.
När vi formar våra liv just nu så är Twitter, Instagram, Tiktok, Facebook och några till de vägar många av oss använder för att få tag på nyheter, kommunicera med våra vänner, kommunicera med våra makthavare. Det är själva plattformen för det demokratiska mötet. Sociala medier har på ett decennium blivit helt integrerade som en essentiell del av samhället. Det är helt enkelt att betrakta dem som samhällsbärande infrastruktur.
Men de ägs inte, och de förvaltas inte, av det allmänna. De hanteras av enskilda ägare. För två år sedan var det andra ägare, och då var det Trump som är avstängd, nu ser vi journalister som får sina konton spärrade för att de berättar om att en person blev avstängd efter att ha twittrat ut var Elon Musk befann sig.
Det här är ett samhällsproblem, som är enormt komplicerat att lösa. För våra normala verktyg räcker inte till. När över hälften av svenskarna använder Facebook varje dag är det så stort att en avstängning påverkar ditt liv på ett betydligt mer ingripande sätt än om du blir utslängd från en klubb. Vi behöver nog börja pröva frågan om vilka regler vi har, kan ha och behöver ha för hur man får hantera sociala medier som är av en viss storlek.
Men vi kan inte ta den här diskussionen utan att samtidigt diskutera påvarna. De pompösa, excentriska, som kan ledsna på sitt sidoprojekt med en av världens mest älskade bilar och istället spontanköpa en av världens största medieplattformar. Med rikedomar på över 150 miljarder dollar finns det ingen hejd på vad man kan göra i samhället. Sveriges samlade BNP ligger på ungefär 4 gånger Elon Musks rikedomar, och Elon Musk anses inte ens vara rikast längre.
Om bussföretagens beräkning från 2017 om att driftkostnaden för Sveriges kollektivtrafik uppgår till 35 miljarder kronor om året fortfarande är någorlunda aktuell så får vi lite perspektiv. Elon Musk skulle alltså ha råd att driva vår kollektivtrafik i cirka 50 år. Tror sjutton att det han gör påverkar vår infrastruktur, i grunden.
På något grundläggande vis är pengar vårt sätt att förmedla för varandra hur stor del av samhällets samlade produktion vi anses ha rätt till. Frågan är om våra samhällen verkligen står för att någon har rätt till en fjärdedel av vår samlade produktion. Och vad vi gör av insikten att det rimligen inte stämmer.
Hur vi än vänder på det kommer de närmsta 10 åren ställa de här frågorna på sin spets, för om vi fortsätter på vår nuvarande bana så kvalificerar vi oss för vilken framtidsdystopi som helst. Vi närmar oss jul, och jag gör något så ovanligt som att skriva en ledare utan ett förslag på lösning, bara en uppmaning: debatten om det samhälle vi vill ha behöver komma igång. När ni funnit vägar framåt, skriv på Facebook, Instagram, debattera. Och framför allt, skicka in era tankar till vår debattsida. För det här kan vi inte bara vänta ut.
EU sätter käppar i hjulet för att ta bort reduktionsplikten.
Utredningen om visitationszoner och anonyma vittnen har startats.
