Texten är uppdaterad

MIGRATION | I en foajé på tredje våningen i Kulturhuset har Delegationen för migrationsstudier (DELMI) och European Migration Network (EMN) bjudit in till en halvdag med migration i fokus. Utanför de stora fönstren skymtar ett soligt Sergels torg. Så gott som varje vår innebär det varmare vädret en ökning i antalet flyktingbåtar som avgår med hopp om att nå Europa. 2023 är inget undantag. I Italien har rekordmånga människor anlänt de senaste veckorna: tre gånger så många som under samma period i fjol, visar statistik. Totalt anlände 26 800 migranter till Italien under de tre första månaderna i år.

Både utanför den nordafrikanska kusten och utanför Italien har stora drunkningsolyckor med totalt hundtalats döda inträffat sedan årsskiftet. Som Tidningen Global tidigare har rapporterat har dödstalen i Medelhavet nått nivåer som inte har setts sedan 2017.

Huvudfokus på dagens evenemang är massflyktsdirektivet och vad som ska hända med alla de ukrainska flyktingar som har fått uppehälle inom EU på grund av det. I nuläget är det förlängt till den 4 mars 2024 – men vad som händer härnäst är det ännu ingen som vet, och det ser delvis olika ut i olika EU-länder.

Ett annat ämne som berörs är hur lagliga vägar till EU för arbete och studier kan fungera som ett sätt att förhindra farliga resor över exempelvis Medelhavet. Medan många av de som anländer vad som kallas för irreguljärt faktiskt kvalificerar sig för skydd – är det andra som inte gör det. Frågan om lagliga vägar för de som är i behov av internationellt skydd är komplex, menar statsvetaren och migrationsexperten Bernd Parusel.

– Jag tror absolut att lagliga vägar kan göra skillnad för de människor som omfattas av dem, och att det på sikt kan göra att den irreguljära migrationen minskar. Men då måste man satsa rejält – om bara Sverige skulle göra det får det ingen effekt. Man måste arbeta mer systematiskt. Humanitära viseringar skulle säkert göra skillnad. Men av erfarenhet så vet vi att syrier som har försökt söka visum på EU-länders ambassader i Libanon har fått avslag och det förklarar ju varför många har rest till EU irreguljärt, säger han till Tidningen Global.

Ingen ”quick fix”

I EU:s förslag på ny migrationspolitik, den så kallade migrationspakten, finns ett förslag om lagliga vägar in till EU för högkvalificerad arbetskraft. Enligt EU-kommissionen skulle sådana lagliga vägar ”reducera den irreguljära migrationen och dess humanitära och ekonomiska kostnad”. Men i kommissionens förslag ingår bara de med sådana ”talanger” som EU har behov av. I en policy brief framtagen för DELMI:s räkning skriver Parusel att EU knappast har utforskat vilken effekt lagliga vägar kan ha på att förhindra eller minska den irreguljära migrationen. Arbetskraftsinvandringen till EU och de program som finns idag kommer framförallt från andra utvecklade länder och ”tenderar att vara selektiva”. Det innebär vidare att ”personer i utsatta situationer ofta har varken tid eller möjlighet att ansöka om visum eller uppehållstillstånd som ges inom ramen för sådana program eller uppfyller inte de kriterier som ställs”.

Bernd Parusel menar att det finns en fara i att politikerna har en övertro till vilken effekt olika lösningar ska ha i praktiken.

– Jag är orolig för att drivkrafterna att lämna i många länder är så starka och (att förslagen) inte kommer hjälpa i så stor skala som politiker ibland tror eller vill. När man inför ny politik vill man att den ska ha effekt på en gång. Men migrationen till EU är mer komplicerad än så, säger Bernd Parusel.

Han betonar vikten av samarbete inom EU gällande migrationen, något som hittills varit svårt att få till.

– Däremot tror jag att om EU lyckas med att få till en bättre ansvarsfördelning för asylsökande så att alla länder ställer upp för och hjälper varandra, då minskar risken att enskilda länder vidtar drastiska avskräckningsåtgärder.

Den krokiga vägen mot en ny migrationspolitik i EU tycks ha planats ut något under den senaste tiden. När Dagens ETC mötte migrationskommissionär Ylva Johansson i Bryssel tidigare i april verkade hon positiv.

– Äntligen har det lossnat. Om jag lyckas med detta efter att så många misslyckats är det en verklig seger, sade Ylva Johansson till Dagens ETC.

Mer makt till Frontex

I mars röstade LIBE-kommittén, med ansvar för medborgerliga fri- och rättigheter, i EU-parlamentet ja till fyra olika förslag inom ramen för den kommande migrationspolitiken. Vänsterpartiets parlamentariker Malin Björk ställde sig fortsatt kritisk till alla förslagen utom ett.

– Om EU-parlamentets förslag till krisdirektiv också antas av rådet (EU:s ministerråd) kan människor från vissa konfliktdrabbade länder automatiskt få flyktingstatus och då sätts en snabb mottagningsprocess igång. Det är helt rätt väg att gå, sade Malin Björk i ett uttalande. Övriga tre förslag – som alltså fick majoriteten – avfärdade hon, bland annat då de enligt henne skulle ”cementera det sämsta av dagens politik”.

EU:s gränsbyrå Frontex, vars roll har vuxit snabbt de senaste åren och kommer att fortsätta att göra det, har varit huvudspelare i ett flertal skandaler de senaste tre åren. Bland annat gällande pushbacks (olagliga direktavvisningar) mellan Grekland och Turkiet, som kritiker menar att de både har varit passivt och aktivt delaktiga i. Men också gällande möten med olistade lobbyister inom bland annat vapenindustrin och bristande system för att rapportera missförhållanden.

Frontex ska också ha en stående styrka på 10 000 gränsvakter senast år 2027. Men rapporter visar att det har varit svårare att rekrytera till denna än tänkt och att man har fått sänka kraven på de som söker.

Människorättsorganisationer riktar regelbundet svidande kritik mot Frontex och EU-kommissionens migrationspakt. Istället efterlyser man ansvarsfördelning, solidaritet och EU-ledda livräddningsinsatser i Medelhavet – ofta kallat för världens farligaste hav. Ett annat krav är att avbryta samarbetet med länder som Libyen, men i den nya politiken kommer detta samarbete istället att öka.

Under torsdagskvällen röstade EU-parlamentet om migrationspakten, som röstades igenom med stor majoritet. Det betyder dock inte att den kommer att införas exakt i sitt nuvarande skick. Först måste parlamentet förhandla med kommissionen och sedan ska rådet (där samtliga EU-medlemmars statsöverhuvuden sitter med) godkänna det slutgiltiga förslaget.

Kompromisser är att vänta. Här i Sverige har SD hotat med att dra sig ur Tidöavtalet om pakten införs i sin nuvarande form. Bland annat på grund av att det skulle innebära att migration blir en EU-fråga och att SD är emot att ansvaret flyttas på så sätt. SD oroar sig också för att fler migranter ska anlända till Sverige om pakten införs. Samtidigt kritiseras migrationspakten i stort av både vänstern i EU-parlamentet samt flertalet människorättsorganisationer.

***
LÄS MER
Antalet döda i Medelhavet på uppgång _ inte varit så många sedan 2017
EU:s migrationspakt: ”Cementerar det sämsta av dagens politik” 
Katastrofen en ”konsekvens av Italiens och EU:s politik”