PAKISTAN | Sedan 2021 uppskattas omkring 300 000 afghaner ha tagit sin tillflykt till Pakistan. Pakistan har under fyra decennier varit värdland för mellan 1,3 miljoner till 3,6 miljoner flyktingar men har inte antagit FN:s flyktingkonvention.

Ofta har vågorna av afghanska flyktingarna tagits emot som ett broderfolk. I dagsläget är det annorlunda. Det förklarar den oberoende pakistanska forskaren Saba Khattak som bland annat har forskat om afghanska kvinnliga flyktingar i Pakistan sedan i mitten av 1990-talet.

– Den här gången har regeringen inte välkomnat flyktingar, den har faktiskt stängt gränserna, säger Saba Khattak som understryker att läget försvåras av att stängda gränser är en global tendens och att det internationella biståndet dessutom har reducerats kraftigt.

Riskerar att deporteras till Afghanistan

Den pakistanska regeringen tillåter inte FN:s flyktingorgan UNHCR att registrera den senaste vågen afghaner som flyktingar. Det innebär att de saknar flyktingstatus trots att de nu har varit i landet i ett och ett halvt år. Därför är afghaner i Pakistan i dagsläget indelade i olika kategorier med olika status.

Enligt Saba Khattak har omkring 2,2 miljoner någon slags pakistanska dokument, medan de 700 000 afghaner som kom åren 2018–2020 är odokumenterade. De som kom efter talibanernas maktövertagande i augusti 2021 – uppskattningsvis 300 000 har alltså inte registrerats av UNCHR.

I hopp om att den pakistanska regeringen ska tilldela dem flyktingstatus har ickestatliga partner-organisationer till FN-organet gjort en registrering för att processen ska gå snabbt vid ett beslut och det är det siffran 300 000 baseras på. Men det är en osäker siffra. Eftersom en registrering inte för med sig någon flyktingstatus eller något skydd är det många som helt undviker processen. Det har också att göra med oron att bli deporterad till Afghanistan. Farhågan är inte obefogad. I början av januari deporterades flera hundra afghaner till Afghanistan från Sindhprovinsen i Pakistan.

Talibanernas maktövertagande ”firades nästan”

Enligt Saba Khattak är det inte bara afghanska flyktingar som saknar papper som skickas tillbaka Fler än 500 flyktingar, varav vissa med pakistanska dokument, fängslades i Karachi och Hyderabad och tvingades tillbaka till Afghanistan under december och januari. Pakistans förändrade attityd till afghanska flyktingar har flera orsaker. Det har dels att göra med att talibanerna i Afghanistan inte vill att grannlandet ska acceptera dem eftersom det ser illa ut att deras folk flyr från dem.

Det har också att göra med att utifrån den pakistanska regeringens perspektiv var talibanernas maktövertagande i augusti 2021 en positiv utveckling för regionen.

– Premiärministern sade att ”afghanerna hade brutit slaveriets bojor” , det var nästan ett firande och talibanerna ansågs bli en regering som skulle bli vänligare inställd till Pakistan, då Indiens inflytande över den afghanska regeringen skulle minska, säger Saba Khattak.

När relationerna blir spända skickas afghaner tillbaka

Men det förekommer också spänningar länderna emellan som påverkar. Regeringen i Islamabad har anklagat talibanerna i Afghanistan för att ge skydd åt de pakistanska talibanerna Tehrik-e Taliban Pakistan (TTP) som har legat bakom flera av de dödliga attackerna i landet, bland annat den mot en moské i Peshawar i januari i år då omkring hundra personer dödades.

De afghanska talibanerna har svarat med att anklaga Pakistan för att tillåta amerikanska drönare att flyga över afghanskt territorium samt för att se mellan fingrarna på Islamiska staten i Afghanistan, IS Khorasan, som bland annat har närvaro längs gränsen mellan de två länderna.

– När relationerna blir spända har Pakistan skickat tillbaka afghaner, det händer här och nu, säger Saba Khattak som vill nå ut med den allt mer desperata situationen för afghanska flyktingar i Pakistan, och framför allt för många afghanska kvinnor. Fler än 500 flyktingar, varav vissa med pakistanska dokument, har fängslats i Karachi och Hyderabad och tvingades tillbaka till Afghanistan under december och januari.

Vissa tvingas till ”sex mot betalning”

Tidigare kunde flyktingar jobba, ha bankkonton och kunde därmed ta emot pengar som skickades från släktingar men så är det inte för de som har kommit de senaste arton månaderna. Pakistan lider fortfarande av sviterna av de enorma översvämningarna förra året som drabbade en tredjedel av landet. Inflationen tros bli över 30 procent första halvan av 2023 och matpriserna har stigit med upp till 40 procent.

Det svåra ekonomiska läget liksom flera terrordåd har bidragit till en ökande främlingsfientlighet i landet, med ökad misstänksamhet mot flyktingar. Det ekonomiska läget gör också att de som skulle vilja hjälp och som i vanliga fall gör det, som välgörenhetsorganisationer eller grannar, inte har råd. Det drabbar de mest utsatta hårdast.

– Resultatet blir att vissa unga kvinnor måste använda sig av sex mot betalning. Deras hyresvärdar kan till exempel säga att ”du kan komma och betala på annat sätt”. Frågan om sex mot betalning är ett rättsligt, religiöst, moraliskt och kulturellt tabu i Pakistan vilket gör det det till en ännu mer allvarlig fråga vad gäller reproduktiv hälsa, och psykologisk och känslomässig stress, säger hon och fortsätter:

– Vi har nått en punkt där vi inte vet vad vi ska göra, därför vill vi alla fall uppmärksamma denna desperata situation i pressen så att det blir något tryck på internationella organ att göra något.

Ingen talade om hur konflikter drabbar kvinnor

Saba Khattak bor i dag i Islamabad men är född i Peshawar, huvudstad i den nordvästra provinsen Khyber Pakhtunkhwa som gränsar till Afghanistan. När afghaner strömmade in i provinsen i början av 1980-talet efter att Sovjetunionen hade invaderat Afghanistan ”ändrades Peshawar över en natt”, förklarar hon.

Efter högre studier utomlands, som avslutades doktorsexamen, återvände hon till hemstaden och slogs av att kunskapen om de kvinnliga flyktingarna var låg. På egen hand begav hon sig till flyktingläger och sökte upp kvinnor där.

– Jag började bara åka dit och tala med kvinnor och frågade dem om deras erfarenheter. På 1990-talet var det få biståndsgivare som hade pengar att ge till ickestatliga organisationer, det handlade mest om att bygga dränage och skolor.

– Ingen ville titta på vilken inverkan konflikt hade på kvinnor, säger hon och förklarar att hon ändå lyckades få anslag till att granska just detta och hon rekryterade också flera vänner att ansluta sig till arbetet. Tillsammans gjorde de ett omfattande jobb med att intervjua afghanska kvinnor om deras upplevelser. De använde tidig mjukvara för att dela upp materialet tematiskt för att deras egna tankar och idéer inte skulle påverka deras forskning.

– Vi var alla feminister och var väldigt medvetna om frågor som att avkolonisera tanken, förklarar hon och fortsätter:

– Sedan hände 11 september och plötsligt skrev alla om kvinnor och konflikt.

Flyktinglägren blev grogrund för jihadism

Under arbetet såg Saba Khattak och hennes kollegor att flyktingarna till Pakistan hade skiftande sociala och klassmässiga sammansättningar. Men alla fördes samman i samma flyktingläger – såväl de som hade flytt den sovjetstödda regimen i Afghanistan och de som hade arbetat för den. Och när pengar så småningom började strömma in för att stötta motståndet mot regimen i Afghanistan påverkade det också flyktinglägren i Pakistan.

– De länder som stöttade jihad i Afghanistan, som leddes av USA, gav pengar till de olika mujahideeenfraktionerna baserat på hur många anhängare de hade. Så filk kunde få tillgång till boende i flyktinglägren bland annat när de väl hade svurit trohetsed till något mujahideenparti, och antalet flyktingar som svor trohetsed till ett mujahideenparti avgjorde hur många vapen och mycket ammunition partiet fick. Det var så lägren blev grogrund för att män skulle utkämpa jihad, förklarar hon och pekar på hur detta i sin tur förändrade livet för de afghanska kvinnorna.

För när männen åkte till Afghanistan för att kriga blev kvinnorna kvar i lägren. Och det ledde i sin tur till väldigt strikta koder för hur kvinnorna skulle klä sig och bete sig när ännen var borta.

– Fängslandet av kvinnor skedde med hänvisning till väldigt strikta skenbart islamiska fatwor, påbud, men dessa påbud hade inget med islam att göra, betonar hon och fortsätter:

– Poängen är att jihad skedde på bekostnad av kvinnor och deras frihet, säger Saba Khattak om sin forskning från 1990-talet och pekar på att kvinnors fastlåsning i hemmet har legitimerats med argument som ”men det är ju deras kultur”, något hon vänder sig emot:

– Det var inte deras kultur, det var en påhittad kultur som passade många.

En av tre kvinnor var inskrivna vid universitet 

Den påhittade kulturen fortsatte sedan att prägla Afghanistan under talibanernas första tid vid makten i landet. Det samhälle som växte fram efter att USA anföll landet och talibanerna efter den 11 september i sitt ”krig mot terrorismen” 2001 har haft enorma brister, inte minst vad gäller den utbredda korruptionen.

Men i skuggan av detta gavs kvinnor och flickor under två årtionden större frihet liksom möjlighet att studera och arbeta. Från att talibanernas första välde föll i Afghanistan 2001 och fram till 2018 hade antalet kvinnor i högre utbildning ökat nästan tjugofalt, och innan de på nytt förbjöds att studera på universitet i december förra året var en av tre unga afghanska kvinnor inskrivna på ett universitet, enligt FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur (Unesco).

När talibanerna intog Kabul 2021 såg många av dessa välutbildade kvinnor ingen annan utväg än att fly:

– Många av de jag möter har flytt för att de hade arbetat med Ashraf Ghanis regering. En ung kvinna jag har mött har en kandidatexamen i företagsekonomi från ett universitet i Kabul. Hon jobbade för den afghanska regeringen och har en ung son som hon oroar sig för, att han inte ska kunna gå i skola, eller att han riskerar att bli undernärd, och hon har inte kunnat betala hyran på tre månader. Hon gråter när jag talar med henne, det finns ingen hon kan prata med om det, säger Saba Khattak och förklarar att kvinnans värd kräver sexuella tjänster som betalning för hyran. Att återvända till Afghanistan, där hennes föräldrar bor kvar, är heller inget alternativ. Hennes man jobbade inom försvarsministeriet under Ashraf Ghanis regering och han har gripits av talibanerna. Föräldrarna har varnat henne att om hon kommer tillbaka så riskerar hon att gripas också.

– Men här har hon ingen som kan hjälpa henne och varken hennes föräldrar eller svärföräldrar kan skicka pengar.

Måste agera för att rädda liv ett allt värre läge

På frågan om Saba Khattak har någon uppfattning om hur utbrett kraven på sexuella tjänster är – något hon förklarar också drabbar män – svarar hon att det är svårt att veta. Med tanke på frågans känslighet är det inget som går att tala om rakt ut – det skulle försätta de hon intervjuar för fara.

– Vi vet inte hur utbrett det är, men det verkar vara organiserat, och vissa av de här unga kvinnorna utsätts också för människosmuggling, svarar hon och förklarar att det verkar finnas kopplingar mellan personer i Islamabad och Turkiet. Kvinnorna lovas arbete utomlands, eller på andra platser i Pakistan, och väl där hamnar de istället i prostitution. Saba Khattak betonar att de här kvinnorna helt saknar alternativ.

Hon pekar det spända regionala läget som ytterligare en försvårande omständighet, liksom att många länder världen runt vägrar ta emot asylsökande eller ens kvotflyktingar. Hon menar också att läget har förvärrats sedan Ukrainakriget bröt ut, att omvärlden har vänt afghanerna ryggen:

– Men det betyder inte att en mer än 40-årig konflikt kan glömmas bort bara för att vi inte vill hantera den, eller hur människor i drabbas av den. Om vi så bara kan rädda två liv från den här fruktansvärda situationen måste vi försöka göra det. Särskilt när det gäller de mest sårbara måste vi försöka agera, säger hon.

* * *
LÄS MER
Aminulhaq Mayel: Glöm inte bort Afghanistan
Talibanerna kräver att kvinnor täcker ansiktet
Hård kritik av talibanförbud mot kvinnors utbildning