Afghanska Surraya: ”Vi är gisslan i Pakistan”

PAKISTAN | Pakistan har tagit emot afghanska flyktingar i flera vågor ända sedan i början av 1980-talet. Men sedan talibanernas maktövertagande i augusti 2021 har den pakistanska regeringen som tidigare har varit välkomnande ändrat attityd och har delvis stängt gränserna, något Tidningen Global rapporterade om tidigare i veckan. Flera hundratusen afghaner har ändå tagit sig till grannlandet, men de flesta av dem bor där utan papper. En av dessa är Surraya, vars efternamn inte skrivs ut av säkerhetsskäl. Hon är där med sina föräldrar och syskon. I Afghanistan jobbade hon för en internationell organisation och läget i hemlandet blev farligt när talibanerna tog makten

Läget i Pakistan är bättre men även här är hennes liv fyllt av hinder och problem. Inte minst finns risken att gripas och att skickas tillbaka till Afghanistan. Hon kan inte jobba i Pakistan då hon saknar papper, och lämnar hon eller familjen sitt trånga hem riskerar de att gripas.
– Polisen kan gripa oss när de ser oss på gatan, och nu går polisen också från dörr till dörr för att leta efter odokumenterade afghaner, säger hon och förklarar att i vissa fall grips personer i syfte för att avkräva personen på pengar.

”Vi är fast här”

Hon och hennes familj är registrerade som flyktingar av en icke-statlig organisationen men då Pakistan inte tillåter en officiell registrering av flyktingar har de ändå inte möjlighet att få papper. Detta innebär att Sorraya fortsätter att leva i en svår tillvaro, som hon kan inte ta sig vidare ifrån.

– Vi är fast här. Jag skulle faktiskt vilja använda ordet gisslan. Vi är gisslan här eftersom regeringen inte vill irritera sina allierade på andra sidan gränsen – de låter oss inte vara här och bli registrerade och de låter oss inte ta oss vidare. Om UNHCR fick registrera oss och ordna med vidarebosättningar skulle många människor åka här ifrån men det vill de inte, säger hon.
– Enligt den information jag har så har regeringen i Afghanistan sagt till den pakistanska regeringen att inte låta oss åka vidare, och det är därför jag ser oss som en form av gisslan här, lägger hon till.

Talibanerna ”förstörde allt över en natt”

Som både en kvinna som har jobbat för internationella organisationer i Afghanistan och som tillhörande hazaraminoriteten skulle en deportering innebära stora risker. Hotet om deportation är reellt, så sent som i januari i år skickades omkring 500 afghaner, inklusive kvinnor och barn, tillbaka till Afghanistan.
– Och eftersom jag har höjt min röst och protesterat mot talibanerna så skulle jag inte vara säker om jag tvingades tillbaka, säger hon.

Surraya föddes i Iran – hennes familj flydde Afghanistan en första gång redan på 1980-talet i samband med den sovjetiska invasionen av landet. Hon bodde i Iran till dess att hon var i högstadieåldern. Då bedömdes läget i hemlandet vara så pass tryggt att familjen kunde återvända. De fick börja om från noll och bygga upp allt från grunden, men framtiden såg ljus ut.
– Vi hade just köpt ett hus, så vi hade ett gott liv. Sedan kom talibanerna och förstörde allt över en natt.

Det är oklart hur stor minoriteten hazarer är i Afghanistan – andelen shiamuslimer i Afghanistan brukar uppskattas till mellan 10 och 20 procent. Hazarer utgör den absolut största delen av shiamuslimerna och brukar räknas som den tredje största folkgruppen landet efter pashtuner och tadzjiker. Under talibanernas första styre 1996–2001 utsattes hazarer för en terrorkampanj av islamistgruppen som till stor del består av sunnimuslimska pashtuner.

Utomrättsliga avrättningar genomförda av talibaner

Trots att talibanerna denna gång inledningsvis försökte stilla oron bland hazarer när de tog makten på nytt 2021 har minoriteten utsatts för flera riktade attacker. Hazarer har dödats både i egenskap av minoritet och i flera fall för att de jobbade för den tidigare regeringen under Ashraf Ghani. I oktober 2021 dödades bland annat 13 etniska hazarar, inklusive en 17-årig flicka. I attacken som ägde rum i Daikundiprovinsen dödades elva personer som hade varit medlemmar av Afghan National Defence Security Forces (ANDSF) i ett utomrättsligt avrättande, och ytterligare två personer som var civila dödades av talibaner, rapporterar Amnesty International.

I juni 2022 greps sex hazarar och blev utomrättsligt avrättade av talibaner i Ghorprovinsen i Afghanistan. Enligt Amnesty International rörde det sig om fyra män, en kvinna och en tolvårig flicka som alla var hazarer. Enligt människorättsorganisationen bar en av kropparna tecken på tortyr och attacken följde ”ett bredare mönster av riktade, utomrättsliga avrättningar av människor som talibanerna uppfattar som motståndare”. Även i det här fallet hade flera av de dödade kopplingar till den tidigare afghanska regeringen.

Måltavlor för IS Khorasan

Sedan flera år tillbaka är det dock Islamiska staten i Afghanistan, IS Khorasan, som har utfört de flesta och de mest dödliga attackerna mot minoriteten. Human Rights Watch skriver i sin årsrapport att IS Khorasan under 2022 tog på sig ansvaret för en lång rad attacker mot hazarer i vilka åtminstone 700 personer dödades.

En av attackerna riktades mot en skola i Dasht-e Barchi i västra Kabul, ett område som framför allt bebos av hazarer och shiamuslimer. I attacken mot skolan dödades 20 elever, lärare och andra anställda.

I samma område genomfördes en ännu dödligare attack fem månader senare. Då dödades 46 flickor och unga kvinnor i en attack mot Kaaj Educational Center. Många övade sig inför att senare skriva intagningsprov till universitet när självmordsbombaren släckte deras liv. Två av de dödade var de artonåriga kusinerna och bästa vännerna Marzia och Hajar Mohammadi. De beskrevs som oskiljaktiga såväl i livet som i döden och har begravts sida vid sida på en begravningsplats västra Kabul, rapporterade Radio Azadi i oktober 2022.

Talibaner har tvångsvräkt hazarer

Talibanerna har kritiserats för att de inte har gjort mer för att skydda den hazariska minoriteten mot sådana terrorattacker. Men hazarer är också utsatta för andra former av förföljelser och Surraya betonar att talibanerna också begår brott mot minoriteten. Hon beskriver hur släktingar i Daikundiprovinsen har tvingats bort från sina hem och sin mark, och anklagar talibaner för att konfiskera egendom som sedan delas ut till allierade som tillhör pashtunska klaner som står talibanerna nära ideologiskt.

Tvångsvräkningar av hazaerer började rapporteras redan någon månad efter talibanernas maktövertagande. I slutet av september 2021 tvingades omkring 700 personer bort från sina hus i Daikundprovinsen på order av talibanerna, rapporterade Radio Free Europe/Radio Liberty då.

– Så det är inte bara attackerna som du kan läsa om i tidningen vi utsätts för och på grund av bristen på yttrandefrihet nuförtiden blir majoriteten av dessa attacker inte kända för omvärlden, men när vi är i kontakt med våra släktingar berättar de hur svår situationen har blivit för dem.

Flera av hennes släktingar skulle också vilja lämna landet omedelbart om de hade möjlighet till det. Den bristande säkerheten och det ekonomiska läget i landet är i sig skäl för människor att behöva fly men att dessutom tillhöra en minoritet innebär en ytterligare börda. Men då många saknar pass och inte har någon praktisk möjlighet att få ett utfärdat är hindren för att lämna landet stora. Dessutom krävs det visum för att ta sig in i grannländerna.

– I dagsläget kan visum till Pakistan eller Iran säljas för så mycket som 2 000 dollar på den svarta marknaden i Afghanistan, förklarar Surraya.

”Vi kan inte återvända och vi kan inte leva här”

Hazarer diskrimineras även i Pakistan. Surraya berättar om en händelse när en större grupp hazarer genomförde en protest i Islamabad, polisen ingrep och körde bort dem, och flera män greps och fängslades i tre dagar under senare delen av hösten 2022. När Surraya gick till polisstationen för att ta reda på varför männen var gripna och var de hölls fängslade någonstans greps hon själv under några timmar.

När hon släpptes uppmanades hon av polisen att själv ta sig till ett stort fängelse utanför Islamabad för att männen skulle släppas. Hon utsattes för fara genom att behöva ta sig till fängelset, med en överhängande risk att hon själv skulle gripas på nytt. Hon gjorde det ändå och förklarar att flera av de gripna var under 18 år, och att hon hade träffat deras oroliga mammor:

– Jag hade inget annat val, säger hon och förklarar att problemet också handlar om att eftersom hazarer har en utsatt position i samhället har de inga mäktiga vänner som kan stå upp för dem i liknande situationer.

På frågan om vad hon hoppas på framåt berättar hon att hon och hennes yngre syster nyligen diskuterade det. Ingen av dem kan minnas vad de tidigare hade för önskningar.

– Bara att vara på en trygg plats, där vi kan vara ute och ha ett jobb. Att bo så här är som att vara i ett fängelse, utan att ha någon tydlig framtid. Det är lätt att bli deprimerad.

När hon tänker på omvärlden vill hon påminna om att hon och andra afghaner jobbade sida vid sida med det internationella samfundet under en lång tid och att det nu måste hjälpa det afghanska folket:

– Vi fick alla hopp om att ni skulle vara här, men över en natt gav ni bort vårt land till brottslingar som gjorde oss till flyktingar en andra gång. Hjälp oss nu – vi kan inte återvända och vi kan inte leva här. Alla hazarer undrar: vad ska vi göra? Det finns ingen väg framåt.

* * *
LÄS MER
Allt mer desperat läge för afghanska flyktingar i Pakistan
Aminulhaq Mayel: Glöm inte bort Afghanistan
Hård kritik av talibanförbud mot kvinnors utbildning