Den tyske förbundskanslern Olaf Scholz ger sitt uttryckliga stöd för Afrikanska unionen (AU) som framtida medlem i G20, rapporterar bland andra Africa News. Uttalandet är ett eko från tidigare västerländska stödyttringar i en tid då dragkampen om den afrikanska kontinentens geopolitiska gunst hårdnar – och där afrikanska länder själva vägrar be om ursäkt för ingångna allianser med Kina.
TYSKLAND/AFRIKANSKA UNIONEN | Olaf Scholz lutar sin argumentation mot AU:s sätt att medla i den pågående krisen i den väpnade konfliktens Sudan och kommenterar unionens eventuella medlemskap i G20 i samband med en Afrikaturné, bland annat till Etiopien:
– Vi vill ge vårt bidrag till främjandet av fred och säkerhet och därför har vi tagit itu med de olika svåra säkerhetsfrågorna i olika regioner i Afrika. Särskilt och först och främst, naturligtvis, med hänsyn till den nyligen utbrutna konflikten i Sudan, sade förbundskanslern och underströk AU:s ”centrala roll”, rapporterar Africa News.
Utöver Olaf Scholz går även Frankrikes president Emmanuel Macron och USA:s dito Joe Biden i god för AU:s inträde i G20.
30 procent av världens ”kritiska mineraler”
Varma välkomstinviter aviserade i en tid då den afrikanska kontinenten blivit mer eller mindre öppet slagfält mellan Ryssland, Kina och Natomedlemmar ifråga om inflytande och säkerställande av åtkomst till sällsynta metaller och råvaror som planetens ”gröna omställningsindustri” står och faller med – och varav 30 procent återfinns längs den afrikanska kontinenten.
Afrika styckades upp av europeiska kolonialherrar under den så kallade Berlinkonferensen mellan 1884 och 1885 och det finns fog att påstå att jakten på ”kritiska mineraler” har ersatt det sena 1800-talets jakt på elfenben, gummi och timmer. Skillnaden är att Kina, Ryssland, USA och EU-ländernas upptrappade revirkrig längs den afrikanska kontinenten nu lindas in i en modern variant av ”hjälp till självhjälp”:
– Energiomställningen är en möjlighet för Afrika att ställa om, sade Amos Hochstein, energisäkerhetsexpert för USA:s regering, till The Economist i februari i år.
”Ber inte om ursäkt för Kina-lån – med rätta”
Så sent som i slutet av mars i år reste USA:s vicepresident Kamala Harris i vad som beskrivs som fotspåren av Kinas dragna inflytandeled: Zambia och Tanzania. Det är två länder där Kina etablerat sig tack vare infrastruktursatsningar och generösa lån – men inte utan skandalartade omständigheter, däribland Kenya.
Det är likväl inte konstigt att Kina välkomnas av afrikanska länder, menar Nigerias vicepresident Yemi Osinbajo – och läxar i ett uttalande, publicerat på Twitter i samband med kollegan Harris Afrikaturné upp västvärlden om historiska avtal ingångna med brutala diktaturer som knappast varit till gagn för lokalbefolkningar.
Lån som afrikanska länder icke desto mindre förblir knutna till – och det till högre ränta än de kinesiska ifråga om kronor och ören.
”De flesta afrikanska länder ursäktar sig inte för sina nära band till Kina – och det med rätta: Kina visar sig där och när väst antingen inte kan eller är motvilliga att göra det”, skrev Osinbajo.
LÄS MER:
Kina kommer hem till världen
Kenya offentliggör kritiserat låneavtal med Kina
Legosoldaternas gyllene tider
