Startsida - Nyheter

Återblick

50 år sedan massakern i München

Ankie Spitzer, änka till Andre Spitzer som var en av de elva israeler som dödades under massakern i München 1972, håller i halsbandet han bar när han dödades under sommar-OS 1972.

Det har gått 50 år sedan elva israeler togs som gisslan under OS i München av den palestinska väpnade gruppen Svarta september. Under terrorattacken dödades de elva israelerna, en västtysk polis, liksom fem av de åtta attentatsmännen efter ett katastrofalt räddningsförsök av tysk polis. Under måndagen planeras en minnesceremoni i München.

ÅTERBLICK | Under invigningsceremonin i OS i Tokyo 2020, ett år försenat på grund av covid-19-pandemin hölls en än mer försenad manifestation – en tyst minut för de elva israeliska offren för massakern under OS i München 1972.

Det var första gången en formell hågkomst för de elva i den israeliska delegationen som dödades under terrorattacken anordnats under en OS-invigning. Manifestationen satt långt inne – anhöriga till offren hade i många år uppmanat den Internationella olympiska kommittén (IOK) att hedra offren.

– Vi gick igenom 49 års kamp och gav aldrig upp, sade Ankie Spitzer och Ilana Romano, till BBC i samband med ceremonin. Deras män dödades i terrorattacken och de kämpade i många år för att ta del av information om vad som egentligen hände när alla i gisslan dödades i samband med den katastrofala fritagningsoperationen som den tyska polisen inledde på kvällen den 5 september 1972.

En av gisslantagarna i OS-byn. Foto: AP Photo/Kurt Strumpf

Minnesceremoni i München

Under måndagen ska en minnesceremoni hållas i München. Både Ankie Spitzer och Ilana Romano, liksom de andra offrens familjer, hotade med att  bojkotta ceremonin med hänvisning till en konflikt med Tyskland över kompensation över att värdlandet inte skyddade de israeliska idrottarna under OS. Men i förra veckan enades man om en ersättning.

Det finns på flera sätt ett före och ett efter München. Snart skulle uppmärksammade flygkapningar och terrordåd höja säkerhet inte bara på OS utan även på flygplatser, men än var det möjligt att checka in resväskor fyllda med vapen – de automatvapen som användes under massakern flögs in i vanliga resväskor via flygplatsen i Köln.

I september 1972 hade det bara gått drygt 27 år sedan andra världskrigets slut. Inför en världspublik, som för första gången skulle kunna ta del av livesändningar på tv, skulle en ny tysk nation presenteras för att radera minnet av Hitlertyskland och OS i Berlin 1936. München skulle framstå som vänligt, inbjudande och tolerant. Det fick ett ödesdigert resultat.

Svarta september 1970

När Svarta september gick till attack var det bara 32 poliser som vaktade OS-byn. Bara två av dem bar vapen. Ingen var förberedd för ett terrordåd. Inte heller israelisk underrättelsetjänst såg ett överhängande hot utan trodde att Svarta september endast var inriktade på jordanska mål.

Svarta september hade bildats 1970 för att hämnas på Jordanien efter att landets kung Hussein hade beordrat en utrensningsaktion mot palestinska flyktingläger. Detta efter upptrappade strider med den Palestinska befrielseorganisationen (PLO) som använde landet som bas för att attackera den israeliska ockupationsmakten men som också hade blivit en stat i staten i Jordanien.

Den jordanska armén attackerade två flyktingläger där flera hundra, varav många civila, dödades. Sammanlagt under striderna tros tusentals palestinier och jordanska soldater ha dödats, och PLO fördrevs 1971.

De utbrända helikoptrarna. Foto: AP Photo

Två dödades genast

PLO hade, som representanter för palestinierna, ansökt om att få delta i OS i München men nekades vilket senare beskrevs av Svarta septembers ledare Salah Klahaf som ett skäl till varför man valde München som mål för sin attack – hela världen skulle tvingas ta till sig det palestinska folkets existens.

Vid 3.30-tiden den 5 september 1972 klättrade åtta tungt beväpnade medlemmar i Svarta september över det enkla stängslet till OS-byn i München. Säkerheten var särskilt minimal på natten. Därefter tog de sig in i den israeliska delegationens bostäder och tog elva israeler som gisslan. Två i gisslan, Moshe Weinberg och Yossef Romano, försökte övermanna angriparna, men sköts ihjäl.

Under de första timmarna rådde stor förvirring över vad som pågick. Idrottare i närheten av den israeliska delegationens bostäder hade hört skottlossning men allvaret framgick inte och idrottare fortsatte med sin vardag. Svarta september krävde att Israel skulle släppa över 200 palestinska fångar, vilket Israel nekade till. Den tyska räddningsaktion som växte fram var illa underbygd, oorganiserad och uselt genomförd.

Israeliska elever demonstrerar utanför tyska ambassaden i Tel Aviv med krav på att sommar-OS skulle stoppas efter massakern. Foto: AP Photo/Nash

Katastrofal räddningsinsats

När Svarta september krävde ett flygplan för att flyga till Kairo planerade polis att övermanna gisslantagarna på planet. En plan som övergavs då den uppfattades som chanslös – poliserna i insatsen höll en omröstning och beslutade att helt enkelt gå därifrån.

Istället förlitade sig tysk polis på den andra delen av planen, att prickskyttar skulle döda gisslantagarna på militärflyplatsen Fuerstenfeldbruck men hade missuppfattat hur många de var och utgick ifrån att de var fem snarare än åtta. Inga utbildade prickskyttar deltog i insatsen.

Svarta september och de nio kvarvarande i gisslan gick till två helikoptrar som skulle ta dem till flygplatsen samtidigt som tusentals åskådare kantade vägen dit. En stund efter att de hade anlänt till flygplatsen utanför München öppnade polisen eld. En av terroristerna kastade handgranater mot helikoptrarna som exploderade. Inga försök att släcka elden gjordes – man väntade på armerade fordon som satt fast i köer – vilket kan ha bidragit till tyngdlyftaren David Bergers död. Han dog av att ha andats in rök.

OS fortsatte ”som om inget hänt”

Vid tretiden på natten stod det klart att alla i gisslan var döda. Israel drog sig ur resten av OS och deras delegation återvände hem. Israel flygbombade tre dagar senare tio flyktingläger och träningsläger i Libanon och Syrien där PLO hade närvaro, med flera civila dödsoffer.

Israels premiärminister Golda Meir godkände en knapp vecka senare avrättningar av personer som ansågs terrorister även i länder som var vänligt inställda till Israel. I hemlighet mördades palestinier som Israel ansåg låg bakom massakern i München i flera europeiska länder. Bland annat sköts PLO-representanten Abdel Wael Zwaiter ihjäl med elva skott i sin lägenhet i Rom den 16 oktober 1972, en man som även personer från den israeliska gruppen som utförde morden menade inte hade haft något som helst med massakern i München att göra.

Münchenmassakern utspelade sig i realtid inför en nära nog miljardpublik och palestiniernas öde hade presenterats för omvärlden. För Israel blev de historiska parallellerna smärtsamma.

Bilden av judar som hade letts till sin död på tysk mark knappt 30 år efter Förintelsen fick tiden att stå still i och medan firandet av det judiska nyåret ställdes in i Israel fortsatte OS-tävlingarna i München som planerat efter en dags uppehåll. ”Än en gång slaktades judar på tysk mark medan världen fortsatte som vanligt som om inget hänt”, skriver Ronen Bergman i boken Rise and Kill first.

Vidare till Global >>
Erbjudande!
Prova Tidningen Global gratis t.o.m. 1 maj.
Till Global X
Erbjudande!
Prova Tidningen Global gratis t.o.m. 1 maj.
Erbjudande!
Prova Tidningen Global gratis t.o.m. 1 maj.
Erbjudande!
Prova Tidningen Global gratis t.o.m. 1 maj.