Aminulhaq Mayel har arbetat för Svenska Afghanistankommittén i Kabul i sexton år och planerar att fortsätta göra det. Men samtidigt tittar han på en utväg för sina döttrar. Istället för att studera och arbeta är de nu förvisade till hemmets vrå.
– Afghanistans kvinnor gråter varje dag. Jag är orolig över att en hel generation kvinnor kommer att lida av psykisk ohälsa, säger Aminulhaq Mayel till Tidningen Global.
AFGHANISTAN | Att vara förälder i talibanernas Afghanistan är källa till konstant oro – och än mer så i de fall där barnen är döttrar, menar Aminulhaq Mayel. Han har arbetat för Svenska Afghanistankommittén (SAK) i sexton år och är i dag biträdande landchef vid deras kontor i huvudstaden Kabul.
– Det påverkar mig väldigt mycket mentalt. Det är likadant för alla föräldrar i Afghanistan nu, säger Aminulhaq Mayrel, som förutom att arbeta för SAK är familjefar. Han har sedan talibanerna åter tog makten i landet sett hur hans egna döttrar – sex stycken i olika åldrar – har tappat sin livsglädje och framtidstro.
– Jag är ledsen över att behöva säga det till dig, men Afghanistans kvinnor gråter varje dag. Många har mentala problem och psykisk ohälsa. Om det fortsätter såhär kommer vi få en hel generation av flickor och kvinnor med mentala hälsoproblem, tillägger han.
Aminulhaq Mayels fjärde dotter är 22 år gammal och född strax före den förra talibanregimens fall år 2001. Hon växte upp i ett Afghanistan som sakta men säkert förvandlades och moderniserades. När talibanerna tog över makten i landet igen i augusti 2021 hade hon hunnit börja på läkarprogrammet och gå en termin. Studierna fick sedan avbrytas och hon är nu hemma tillsammans med sin yngre syster som nyligen slutade sjätte klass – högre utbildning än så tillåter inte talibanerna flickor och kvinnor att delta i.
Aminulhaq Mayrel håller på att kika på möjligheter för resten av sin familj att flytta till något av grannländerna. I Pakistan skulle hans båda döttrar kunna fortsätta sina utbildningar.
– Det skulle betyda att jag är kvar här och arbetar och resten av min familj skulle bo i ett annat land. Det skulle vara svårt, såklart, men de skulle få ett bättre liv där.
En tredjedel av SAK:s anställda i Kabul kvinnor
Svenska Afghanistankommitténs verksamhet har påverkats av talibanregimen. Inte minst de senaste månadernas utveckling där kvinnor har hindrats från att arbeta för internationella hjälporganisationer. Nu har en del kvinnor tillåtits att gå tillbaka i arbete, men det är långt ifrån självklart att tillåtas verka och kommer med fler restriktioner och risker än innan maktövertagandet.
– I Kabul är över en tredjedel av alla SAK:s anställda kvinnor. Mina kvinnliga kollegor har det svårt. Inte bara på grund av att de är ledsna för sin egen skull utan ofta också för att de är oroliga för familjerna de stöttar. Pengarna de tjänar distribueras till familjemedlemmar och släktingar. Det är kvinnorna som brukar köpa mat. De får fortfarande lön även om de inte kan utföra sitt arbete, men de undrar hur länge det kan fortsätta. Om de inte längre kan arbeta drabbar det inte bara dem utan hela familjen, säger Aminulhaq Mayel.
Han berättar att i de fall det har gått har SAK hjälpt kvinnliga kollegor med utrustning så att de kan arbeta hemifrån. Men det är inte samma sak som att ha ett kontor att gå till och kollegor att umgås med.
Pausar aktiviteter om kvinnor inte kan inkluderas
Om SAK inte kan nå ut på ett icke-diskriminerande sätt pausar de sina aktiviteter tills de kan fortsätta på ett sätt som även inkluderar kvinnor. Det har exempelvis lett till att undervisning i årskurs 7–12 har stängts ner i några distrikt då flickor inte har fått gå i skolan. För att få återuppta aktiviteterna måste SAK förhandla direkt med lokala talibanledningar i de olika distrikten.
– Det går till så att våra kollegor i området går till den lokala talibanledningen och beskriver för dem hur våra arbetssätt ser ut. Till exempel så beskriver vi för dem att om en kvinnlig lärare undervisar flickor så behöver också den här kvinnliga läraren kompletterande utbildningar och kurser. En man kan inte undervisa en kvinna – så det behövs kvinnliga lärare som kan undervisa den kvinnliga läraren. Samtidigt behövs kvinnliga skolinspektörer som kommer till klassrummet regelbundet för att försäkra sig om att kvaliteten på undervisningen håller måttet. En man kan inte gå in i ett klassrum där en kvinna undervisar, säger Aminulhaq Mayel.
– Samtidigt, om vi har 20 kvinnliga skolinspektörer så behöver de en kvinnlig chef som följer deras dagliga arbete, läser deras rapporter och agerar på dem. Den personen kan inte vara en man. Vi beskrev det här för talibanerna och till slut lyckades vi övertala dem att låta SAK:s kvinnliga medarbetare fortsätta arbeta inom utbildningsväsendet, hälso- och sjukvårdssektorn och de flesta andra områdena, fortsätter han.
Arbete pågår för att mildra förbuden
Martin Griffiths, FN:s biträdande chef för humanitära frågor, träffade i slutet av januari flera högt uppsatta talibaner på plats i Afghanistan. Målet har varit att förmå dem att lyfta, eller mildra, förbuden mot att låta kvinnor studera på universitet och jobba som hjälparbetare.
Ordern om att skicka hem kvinnliga medarbetare kom i december 2022. Talibanregimen påstod då att det infördes efter att kvinnor inte hade följt deras klädkod – bland annat genom att inte täcka ansikte och hår.
– Om ni inte kan hjälpa oss att helt lyfta förbudet – gör då undantag så att kvinnor kan verka, sade Martin Griffiths i samband med samtalen i januari, rapporterade Al Jazeera.
Griffiths påpekade också vikten av att vara ihärdig och fortsätta processen mot mer tillåtande riktlinjer.
Innan Griffiths besök i Afghanistan hade Amina Mohammed, FN:s vice generalsekreterare, också samtalat med talibanerna. Hon menade att dessa samtal hade haft ”viss framgång” gällande kvinnors rättigheter men att vägen framåt var fortsatt lång.
Tre organisationer som stoppade sitt arbete efter förbudet mot kvinnliga medarbetare kunde i januari återuppta det: International Rescue Committee, Rädda barnen och CARE. En talesperson för talibanerna hävdade i samma veva att deras arbete hade stoppats på grund av ”missförstånd” och menade att talibanerna aldrig infört något förbud mot att låta hälso- och sjukvård fortgå.
Går inte att leva ett ”normalt liv” i Afghanistan
Samtidigt som talibanerna har förbjudit kvinnor från att arbeta har vintermånaderna i Afghanistan varit de kallaste på femton år med temperaturer som har krupit ner till 34 minusgrader. Både boskap och människor har frusit ihjäl. Talibanerna bekräftade i slutet på januari att minst 162 personer hade frusit ihjäl bara sedan den tionde samma månad, rapporterar Reuters.
Den offentliga vården står inför stora svårigheter: brist på läkemedel och utrustning, att sjukvårdspersonal flyr utomlands och att kvinnor inte längre får gå på universitet och att det därmed inte kommer att utbildas några nya generationer av kvinnlig sjukvårdspersonal.
Ett ”normalt liv” går det inte att leva i Afghanistan. Inte ens med afghanska mått mätt.
– När jag plockar upp telefonen för att ringa mina vänner och fråga vad de gör vet jag redan svaret: de säger att de inte gör någonting, att de är arbetslösa. Om du går ut i staden och frågar en butiksägare hur hans affärer går så klagar han på att det inte går bra. Ingen har några pengar att handla för, säger Aminulhaq Mayel.
SAK har ”tillgång till fler platser” än tidigare
Även om bilden av läget i Afghanistan är lätt att måla upp som nattsvart vill han betona att det finns vissa ljusglimtar.
– När Ashraf Ghani var president [för den internationellt backade regeringen som störtades sommaren 2021, reds an] var korruptionen ännu värre än i dag. Ghani sade själv att 70 procent av allt som passerade tullen ”försvann”. Så är det inte längre. Det är inte heller något våld eller strider som pågår. På det sättet har det blivit säkrare att röra sig runt om i landet. SAK har fått tillgång till långt fler platser än tidigare, även om det kan låta som att det är tvärtom när vi talar om de begränsningar som talibanerna har infört, säger Aminulhaq Mayel.
– Men när det kommer till mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter har det skett ett stort bakslag. Yttrandefriheten har inskränkts. På det sättet ser framtiden inte lika ljus ut.
Samtidigt som det har blivit enklare och säkrare för en organisation som SAK att röra sig runt i Afghanistan så rapporteras attackerna mot minoriteter, framförallt hazara, ha ökat sedan talibanerna tog över makten. ISIS-K (IS gren i Afghanistan) – som är i konflikt med talibanerna – har också genomfört flera attacker mot minoriteten.
Human Rights Watch (HRW) och många andra organisationer har i flera rapporter belyst den usla situationen för mänskliga rättigheter och det förtryck som talibanregimen utövar mot samtliga medborgare men som i synnerhet drabbar kvinnor, flickor och ovan nämnda minoriteter.
Det internationella samfundets ”apati” bidrar också till att göra situationen än värre, enligt Fereshta Abbasi, Afghanistanforskare på HRW. EU:s asylbyrå, EUAA, avråder från att skicka tillbaka kvinnor till landet – något Sverige har sagt att man inte kommer att göra. Kvinnor från Afghanistan är att betrakta som konventionsflyktingar på grund av den förföljelse som de riskerar på grund av sitt kön.
Men män kan fortfarande räkna med att få avslag både i Sverige och i andra EU-länder, trots att det inte går att utvisa någon till Afghanistan med tvång. Några diplomatiska relationer med talibanerna finns inte.
Vädjar: Glöm inte bort Afghanistan
Världsbanken följer noga den ekonomiska utvecklingen i Afghanistan och konstaterar att medan den afghanska ekonomin krympte enormt mellan 2021 och 2022 så har den nu stabiliserats någorlunda. Men konstaterar i nästa mening att isoleringen från den internationella ekonomin är ett stort hinder för vidare stabilisering och tillväxt.
Världsbankens Afghanistanchef Melina Good menar att ”en rad olika ekonomiska och politiska scenarier är möjliga för Afghanistan”. Hon tillägger att det internationella samfundets ekonomiska stöd är en viktig livlina för landet – men att en verkligt hållbar ekonomisk utveckling är beroende av inhemska lösningar. Att ”upphäva den restriktiva genuspolitiken” är av största vikt också ur ett ekonomiskt perspektiv, menar hon.
– Medan det finns tecken på att ekonomin har stabiliserats och att afghanska företag är motståndskraftiga så står landet fortsatt inför enorma sociala och ekonomiska utmaningar som allvarligt påverkar situationen för det afghanska folket, särskilt för kvinnor, flickor och minoriteter. Levnadsvillkoren har förbättrats något de senaste månaderna men fattigdomen är fortsatt mycket hög runt om i landet. Den ihållande inflationen riskerar också att slå ut framstegen, sade Melinda Good i ett pressmeddelande i oktober 2022. I en annan rapport från i november 2022 konstaterar Världsbanken att två tredjedelar av alla hushåll har det svårt att få det att gå ihop. 65 procent av de tillfrågade trodde att situationen skulle förvärras det kommande året.
Aminulhaq Mayel sätter i sin tur sitt hopp till ett generationsskifte inom talibanrörelsen. Förr eller senare måste de gamla hårdföra männen bytas ut till yngre – och dessa är mer à jour med övriga världen än de gamla rävarna, menar Aminulhaq Mayel. Det gamla gardet inom talibanrörelsen är svåra att påverka: logiska argument biter inte på dem utan det är deras religiösa övertygelse som styr.
– De tror benhårt på att kvinnor finns för att tjäna männen och att det inte är meningen att de ska lönearbeta. Ekonomiska argument fungerar inte. Om talibanledningen skulle bytas ut skulle det kanske leda till förändring. Det är mitt hopp. Men fram tills det sker är min uppmaning till omvärlden att inte glömma bort Afghanistan och att inte ge upp: förändring är möjlig.
* * *
LÄS MER
Hungersnöd i Afghanistan medan hjälparbete stoppas
Talibanerna återinför offentliga spöstraff
Afghanska flickors självmord oroar
