Publicerad 21 januari, 2023
ReportageDet är stopp vid gränsen till USA för migranter från Haiti, Kuba, Venezuela och Nicaragua efter rekordstora flyktingströmmar. Samtidigt förvärras läget i hemländerna. I Nicaragua får regeringskritiker inte motta pengar från utlandet – som just migranter i USA skickar till dem.
− Eller så bestraffas arbetsgivare som anställer en person regeringen anser vara motståndare, säger nicaraguanska María Quintero till Tidningen Global.
MIGRATION | Efter att USA den 5 januari införde nya invandringsregler strandades tusentals migranter i Mexiko. En del valde att bli kvar i landet, andra att återvända till hemlandet.
En av dem är Joel Hernández från Nicaragua.
−Vi återvänder trots att situationen i landet är kritisk på grund av president Daniel Ortegas diktatur, säger han enligt den nicaraguanska nättidningen El Confidencial.
−Vi gör det för i USA har vi inte någon som tar emot oss, fortsätter Hernández som flydde Nicaragua med fru och ett barn.
Enligt de nya reglerna krävs att migranter från Haiti, Kuba, Venezuela och Nicaragua har en ekonomisk sponsor som bor lagligt i USA för att kunna ansöka om ett tvåårigt uppehållstillstånd genom ett system kallat ”humanitarian parole”. Minst 30 000 migranter om månaden från de fyra länderna kan få uppehållstillstånd på detta sätt.
Alternativt kan de ansöka om politisk asyl. Båda ansökningarna görs på nätet.
− I Nicaragua kommer jag att sätta in mig i de nya reglerna och försöka ta mig till USA på nytt, säger Hernández.
Det nya systemet infördes efter att USA 2022 hade ett rekordhögt antal ingripanden gentemot migranter vid gränsen till Mexiko, cirka 2,8 miljoner, detta omfattar både gripanden och utvisningar.
För första gången i historien handlade det inte om migranter från främst Guatemala, Honduras och El Salvador utan från Kuba, Venezuela och Nicaragua som stod för 24 procent av alla möten.
Av dessa var drygt hälften från det lilla centralamerikanska landet Nicaragua med bara cirka sex miljoner invånare.
Innan den politiska krisen i Nicaragua, som bröt ut i april 2018, försökte bara en handfull nicaraguaner ta sig in i USA varje månad. I november 2022 var antalet över 34 000. I dag har cirka 10 procent av befolkningen flytt politisk förföljelse, våld och fattigdom från Sveriges forna vänland i Centralamerika.
− De som är kvar är de äldre och minderåriga, som utgör 30 procent av befolkningen. Resten planerar inte att emigrera och har möjlighet att stanna och ta riskerna, säger Manuel Orozco, migrationsexpert och forskare vid Inter-American Dialogue, rapporterar tidningen El Confidencial.
Orozco uppskattar dock att ytterligare 150 000 nicaraguaner kommer att lämna landet under 2023. Men med de nya migrationsreglerna blir det svårare.
De som är politiskt förföljda kan dessutom inte fly Nicaragua på lagligt vis – de blir bortvisade eller gripna vid gränsen. Samtidigt ska migranterna enligt de nya reglerna själva bekosta en flygresa till USA om de beviljas tillfälligt skydd eller asyl. Därför måste de olagligen ta sig till ett annat land i regionen medan USA undersöker deras fall och beslutar om de kan godkännas
Samtidigt förvärras situationen i Nicaragua, som i dag kallas en ”total diktatur”, för var dag som går. Den nyaste mekanismen är ekonomiskt förtryck: De som anses höra till oppositionen får inte längre göra banktransaktioner eller ta emot penningförsändelser från utlandet.
En av dem som nyligen förgäves gick till banken för att ta ut pengar vittnar:
– Min mamma i USA skickar mig pengar för att jag inte har arbete. Men när jag kom till banken sade de att jag inte fick ta ut pengarna, utan att ge mig någon förklaring, säger källan, som önskar vara anonym, enligt 100 % Noticias.
Cirka hälften av de nicaraguanska hushållen anses vara beroende av dessa pengar som främst familjemedlemmar, som har migrerat till USA, skickar. Förra året strömmade mer än tre miljarder dollar – nästan 50 procent mer än 2021 – på detta sätt in i landet.
Pablo Cuevas, advokat från människorättsorganisationen Comisión Permanente de Derechos Humanos (CPDH), och som själv befinner sig i exil, säger:
− Regeringen gör detta för att öka trycket på oppositionen och för att ekonomiskt kväva deras familjer, rapporterar 100% Noticias.
Han anser också att det beror på att president Daniel Ortegas paranoia: Han och hustrun Rosario Murillo, som är vicepresident, tror att oppositionen finansieras med hjälp av penningöverföringar.
Ett annat sätt att kväva oppositionen ekonomiskt är att inte ge regeringsmotståndare arbete inom myndigheter.
− Eller så bestraffas arbetsgivare som anställer en person som regeringen anser vara en motståndare, säger nicaraguanska María Quintero till Tidningen Global.
Quintero befinner sig själv i exil i Costa Rica med sin tonåriga dotter liksom omkring en halv miljon andra nicaraguaner. Grannlandet Costa Rica är nämligen det land nicaraguaner i nöd främst tar sig till, de flesta olagligt och i skydd av mörkret.
Sedan 2018 har cirka 222 000 nicaraguaner ansökt om asyl i landet. Detta gör Costa Rica, med bara fem miljoner invånare, till det fjärde största mottagarlandet av enskilda asylansökningar i hela världen och nicaraguanerna till världens näst största grupp asylsökande enligt FN.
Därtill kommer det stora antalet nicaraguaner som söker tillflykt i Costa Rica på grund av fattigdom. För att minska det stora flödet av ekonomiska migranter införde Costa Ricas president Rodrigo Chaves strängare regler i november 2022.
Migranterna måste bland annat betala en avgift för socialt skydd för att få arbetstillstånd eller förnya det. Men utan arbete är det omöjligt för dem att betala avgiften så de hamnar i en ond cirkel av fattigdom.
Men María Quintero är privilegierad. Hon talar nämligen flytande engelska och arbetar för transnationella firmor genom nätet och till detta behövs inte arbetstillstånd.
Men den låga lönen räcker inte till för att försörja henne och dottern Costa Rica, där levnadskostnaderna är väldigt höga, så en familjemedlem i Sverige hjälper till med hyran.
− Jag säger hela tiden till min dotter att vi är väldigt, väldigt privilegierade. Och ibland känner jag mig nästan inte ens som flykting, säger Quintero.
Men María Quintero och dottern har varit på flykt sedan juli 2018. Då flydde de till Sverige efter att i tre veckor ha varit inspärrade i Quinteros lilla hus i Matagalpa, en av Nicaraguas större städer.
Huset låg precis intill regeringspartiets – sandinisternas – lokala högkvarter varifrån polisen och paramilitära styrkor organiserade kampen mot oppositionen som de besköt med maskingevär.
Quintero vågade sig ut bara en gång i veckan för att handla mat. Så kom de paramilitära underfund med att hon var släkt med en av de mest kända personerna från oppositionen, den idag fängslade Dora María Tellez, som Tidningen Global nyligen skrev om.
”Hon är en terrorist”, vrålade de om henne från gatan.
− Det var dödsdomen, säger Quintero och berättar att hon och dottern satte två små färdigpackade ryggsäckar på ryggen. Efter en dramatisk flykt ankom de några dagar senare till Sverige där de ansökte om asyl.
De fick avslag, liksom de flesta andra nicaraguaner som söker skydd i Sverige; bara en av åtta kommer igenom nålsögat.
María Quintero nyper sig fortfarande i armen när hon tänker på hur Migrationsverket motiverade avslaget.
− De sade till mig: ”Du skulle ha gått till polisen”. Det var ju polisen och regeringsstyrkorna som ville döda mig!
Enligt människorättsorganisationer har nicaraguanska flyktingar just av denna orsak ofta svårt att bevisa sin sak när de ansöker om politisk asyl. De kan inte begära dokumentation av myndigheterna som är de som förföljer dem.
De flyr också ofta för livet och hinner inte få sin sak styrkt av människorättsorganisationer – som i dag dessutom hör till de runt 3 000 organisationer som sedan 2018 har förbjudits i Nicaragua.
Efter att ha överklagat beslutet fick Quintero det definitiva avslaget i maj 2019. Mor och dotter fick en vecka på sig att lämna landet, annars blev de deporterade till Nicaragua.
Hemlandet kom inte på fråga så Quintero tog sig till Costa Rica där hon ansökte om asyl. Hon fick snabbt intyg på att hon var asylsökande. Detta medför i Costa Rica en rad fördelar, bland annat arbetstillstånd. Men hon fick vänta ett och ett halvt år på det egentliga mötet med myndigheterna där hon fick presentera sitt ärende.
− De sade att min sak var klockren och att vi inom nio månader skulle få politisk asyl, säger Quintero som kollar sin mejl varje dag i hopp om ett positivt beslut.
− Det känns som om de senaste fyra åren av mitt liv har varit en enda lång väntan, säger Quintero.
Hennes väntan kan bli lång. År 2022 fick cirka 2 500 nicaraguaner asyl vilket innebär att bara runt 4 500 har fått flyktingstatus sedan 2018.
De överbelastade costaricanska myndigheterna har över 200 000 ansökningar under behandling och ytterligare 50 000 personer väntar på att komma till sitt första möte. En del har sitt möte inbokat först 2030.
Många flyktingar står inte ut med den långa väntetiden under osäkra och prekära förhållanden och beger sig istället på den livsfarliga resan till USA med hopp om ett bättre liv, trots de nya invandringsreglerna.
− Den enda skillnaden är att fler nu blir deporterade, tror Quintero.
Andra återvänder till Nicaragua även om de där är i livsfara, inte kan få arbete eller uppsöka en hälsocentral. Men familj och andra nätverk kan hjälpa till med mat för dagen.
− De säger: ”Om jag ska dö kan jag lika bra dö i mitt hemland”. Jag förstår dem på många sätt, säger María Quintero.
* * *
LÄS MER
USA: Joe Biden skärper invandringspolitiken
Biden besöker gränsen till Mexiko – vill ha ”fred och säkerhet”
Få nicaraguaner får asyl i Sverige
USA har de senaste åren mottagit rekordmånga migranter som förutom nicaraguanerna handlar om: Venezuelaner, som har varit på flykt sedan den politiska och ekonomiska krisen började accelerera 2015. Men den stora exodusen startade 2018. I dag hör de sju miljoner venezuelaner som är på flykt till en av världens största flyktinggrupper.
Kubaner lämnar landet i den största emigrationsvågen sedan Fidel Castro kom till makten. Orsaken är främst en djup ekonomisk kris, bland annat på grund av USA:s sanktioner. Under det senaste året har nästan 250 000 kubaner, mer än två procent av öns invånare, migrerat till USA.
Ytterligare en växande migrantgrupp är haitierna. Sedan mordet på president Jovenel Moïse i juli 2021 har Haitis humanitära kris förvärrats. Mer än 70 procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen samtidigt med att landet plågas av naturkatastrofer, kolerautbrott och gängrelaterat våld.
